Fakta:
Män är fysiskt starkare än kvinnor.
Och...
Män är djur!
Teorier:
I tidernas begynnelse fanns ett djur. Förlåt! En man! Han hette Adam. Precis som i alfabetet så kom han först. Resten av mänskligheten kommer i sin tur handla om Bertil och Cesar. Varje tidsålder med människor kommer att ha sin story.
Tillbaka till teorierna; Ponera nu, att han inte varit en han utan en hon. Oavsett, om det var den kristna guden som regerade eller inte. Jag tänker mig följande. Ponerar... I teorin. Ser fint ut i mina ögon! Paradiset och bara kvinnor! Ja, hon hade ju liksom inte kommit på den urbota dumma idén att tillverka en man av sitt revben.
Män är fysiskt starkare än kvinnor. Det är ju fakta. Detta gör inte män ett uns mer begåvade än kvinnor. Det är också fakta. Alltså tänkte gud nåt i stil med; "vi ger muskler till ena sorten men hjärna får de lika mycket". Praktiskt kanske när äpplen var giftiga och kvinnor svårtyglade (Eva kan ju knappast varit imponerad av en kille med trasig bröstkorg (ety han lär ju ha skapat henne av ett revben?)). Hon må även ha haft sina tvivel för han (man) som ju är ett djur, lär ju haft törst och längtan utan guds nåde (gud skapade ju bara en man) och Adam måste ha varit på henne som en hund.
Avbryter mig själv då jag faktiskt inte tror ett smack på tesen om att Adam var först och att Eva skapades i frustration och längtan av mannen.
Vi kör Darwin istället!
Ur haven steg amöbor och blev till gigantiska dinosaurier som i olika skepnader tuggade i sig hela djungler, eller i vissa fall varandra. Men då den stora kometen kom och dunsade ner antingen i Sibirien eller i Mexikanska Gulfen så blev det dammigt i atmosfären och dom dog i hosta eller liknande. Överlevarna var de som valt andra genetiska förutsättningar och typ aporna kände visst ansvar att resa sig, knyta yxor, samarbeta och avla fram oss människor.
Yepp! Vi är resultatet av forntida apor! Jaaaa! Precis så hade jag också gjort om jag ville ställa till med kaos. Jag hade gett uppgiften att populera jorden, till en flock apor. Not!
Apor, om vi tar t.ex gorillor så är dom håriga och apliknande.
Att likna män med gorillor känns dock ganska bra. Jag som är en samtida mespropp med mer hjärna än muskler kanske inte kan liknas med gorillor tänker ni som inte sett mig på nära håll i badbyxor... "Silverback". "Silverback Lange". Jodå. Och i dess enklaste form att locka fram gurglet och bli heligt förbannad, så... Jo... Jag är en sån som kan bli ilsken om någon tagit den sista bananen i fruktskålen.
Nu kanske jag inte är helt representativ för den manliga halvan av mänskligheten, men. Min blogg. Handlar om mig. Det har du nog redan märkt.
OK! En teori om männen är patetisk utan att nämna det viktiga. Honorna.
Vilket inflytande hondjuren haft på mänskligheten går nog inte att förstå om man inte sätter det i sitt sammanhang.
Tänk er värld med bara män: Människorna levde och verkade tillsammans och skötte fabrikerna där barnen tillverkades. De utfordrade och organiserade olika övningar, matställen, skolor och hygienritualer för att säkra sin överlevnad. Alla som föddes hade utanpåliggande (utanpåsittande) könsorgan och de äldre hade silverfärgade håriga ryggar.
Huliganism och krig förekom inte och stoooopppp! Det här håller inte.
Det skulle ju sluta i ett jargongsbaserat gruppslagsmål, fylleslag och kaos. Mänskligheten skulle dö ut redan innan en generation hade levt klart. De hade dödat varandra på en fotbollsmatch, typ.
Det räcker ju faktiskt att släpa ut en skock män på en öde ö i skärgården i ett par dagar för att de skall animaliseras och övergå i en primitiv ugh, gah och apfas.
Så, hur skulle då motsvarande värld se ut med bara kvinnor?
Jag är övertygad om att det skulle bli det paradis som Adam hade velat vakna upp i på riktigt.
Rättvisa och demokrati skulle råda på riktigt. Krig skulle inte förekomma och i den mån man skulle spela fotboll så skulle ingen, och då menar jag ingen! Ställa till med huliganbråk. Kanske inte ens domarna skulle vara mutade?!
Nu råkar det ju vara så att det inte finns fabriker som tillverkar barn. Det behövs en man och en kvinna (minst en av varje).
Alltså måste kvinnor och män fatta någon sorts tycke för varandra för att detta skall fungera, alternativt komma överens om att de träffas en eller ett par gånger för att avla.
Darwin, min vän. Du hade en teori. Förklara nu denna för mig.
"Survival of the fittest".
Jag förstår att den sämsta antilopen går ett bistert öde till mötes, eftersom att den är sjuk eller har taskiga gener, springer långsammast och blir middag för en flock lejon. Ödets ironi, eller den starkaste överlever. Helt enligt Darwin.
Jag köper också att de gener som kommer med i (av misstag eller mutationstjafs) en generation av vilket djur det än må vara, kan leda till att mutationen och dess avkommor dör, eftersom det inte funkade i verkligheten. Typ, att födas utan mun har negativa effekter på födointaget.
Nu hänger jag dock inte längre med. Alltså: Det naturliga urvalet, som det så fint heter, borde ha gett oss, både män och kvinnor, i kombination med vår begåvning och förmåga att planera och tänka, förutsättningarna att välja både livspartner och avelskamrat. Detta borde ju vara fundamenta för hur vi planerar. Monogama som vi är (borde vara, eller i alla fall tror oss vara).
Borde det då inte vara så att vi faktiskt väljer partner på förnuftiga grunder snarare än gorillanivå?
Det gör vi inte alltid. Vissa gör, och lyckas, men inte alla.
Män har ibland en förmåga att tänka och planera dylika saker under inverkan av testosteron. Massor av testosteron. Det är ett hormon som inte är att leka med. Det har en direkt motsatt inverkan på ord som "smart", "planera", "tänk", "duktig", "långsiktig". Det vet alla och detta är en mycket viktig faktor till att män är djur.
Javisst, det finns krångliga kvinnliga hormoner också. En hel bunt för säkerhets skull som gör att man som kvinna tänker mest olika hela tiden, eftersom dom i viss mån konfliktar med varandra och verkar ibland åt lite olika håll. Östrogen och oxytocin framför allt men prostaglandiner och progesteron i kombination så har vi en hel cocktail av känslor och fysiska funktioner. Få av oss skulle dock säga att kvinnor är lika enkla som män. Män är djur och tänker bara på en sak. Men faktiskt!!!
Kvinnor är klurigare och tänker bara på en sak ibland och en sak i taget, men kan inte vara så säker på vilket eller när och här är män som elefanter i en porslinsbutik. Alltid ett steg efter, bufllar lite på avdelningen med glasvaserna och skriker "OJ", när det blir fel, vänder sig om och går vidare.
Så män ställer till det genom att inte tänka så smart. Det vet alla och det det borde ju i ärlighetens namn alla flickor fått höra av sina mammor och ev. sina pappor (som har självinsikt nog). Alltså borde upplysningsnivån vara på topp.
Under förutsättning att både män och kvinnor fattar tycke för en partner av egen vilja och inte som ett resultat av den äldre generationens beslut så borde resultatet då vara, att män som har dåliga gener, taskig attityd, uselt ölsinne, och är fula blir utan kvinnlig partner?
Är det så? Känner du någon kvinna som har en man som faktiskt gör att man funderar på hur det gick till?
Varför fattade hon tycke? Hur bra var han den första veckan och nähä... Höll det inte på sikt. Konstigt.
Och på riktigt. Det är inte ens alltid de själva är förvånade. Men jag är.
Jag tycker om kvinnor. Alla kvinnor tror jag faktiskt. Är inte riktigt lika imponerad av alla män, och blir ibland ledsen för hur de behandlar kvinnor. Men inte helt sällan är de män som jag tittar snett på, eller blir förbannad på, de som slukat i sig, parbildat och attraherat förtjusande kvinnor, om inte annat för några timmar, veckor eller år. Inte särskilt ofta längre än så.
Män är djur!
Jag är en man!
Jag är ett djur!
I teorin...
Martin Lange
