Den sociala ölen

Pscchhht!

Detta vänder sig både till dig som dricker öl, men även till dig som inte gör det.

Varning! Alkohol kan skada din hjärna och dina övriga organ. Det är vanebildande och det finns risk att du i berusning fattar fel eller dåliga beslut. Att du gör andra eller dig själv illa som ett resultat av dessa beslut. Bilkörning i kombination med alkohol är direkt idiotiskt och därför förbjudet!
Utöver dessa rent självklara riskerna, är öl något som innehåller kolhydrater, dels som sockerarter, dels som alkohol. Alla dessa energikällor måste vara av centraliserad typ, då de tenderar att samlas på mitten av kroppen som "ölmage".

Denna muntra inledning är ju något som alla känner till. Ändock så lever vi i ett samhälle där alkohol är lagligt att konsumera, sälja, tillverka, njuta och marknadsföra.

Jag förbehåller mig därför rätten att nu övergå till ett något romantiserande kåseri över en av dryckestyperna, nämligen öl!

Att öl är kultur är fakta. Dels när vi umgås med den, mer om det senare, Men även när den bryggs, då jästkultur kalasar på sockret i malten.

Processen, helt naturlig och genial. Malt görs av säd (oftast korn), alltså spannmål. Man kan göra gröt, bröd eller lim av säd också, men om man låter kornen gro lite, så bildas istället sockerarter. Därefter torkas malten under värme, krossas och kokas i omgångar för att fälla ut sockerarter och bryta ner proteiner.
Humle eller andra örter/växtdelar tillsätts, även det i omgångar för att ge smak och doft.

Sockerarter ja. Jo, det finns en till synnerligen naturlig resurs som heter jäst. Jäst tillsätts till vörten, som är en slutprodukt efter mältning och mäskning. Jäst är en encellig svampform som i vissa former och arter har en enorm attraktionskraft till socker. Lyckligtvis har det en livsstil som gör att de förökar sig själva när de får näring från socker och enkelt uttryckt "kissar de ut alkohol och pruttar ut koldioxid". Det är således det som bildar alkoholen och bubblorna i ölen.

Detta var väl typ ölproduktion i en rapp version, men ack så inspirerande.

Öl är en gammal dryck. 7000 år enligt källor och 4000 år enligt andra. Äldre än mig under alla omständigheter.

Att vikingarna under den mycket tidiga medeltiden drack öl vet man. Även mjöd dracks, vilket är en betydligt enklare, men lite dyrare process då Honung används som socker. Blandas med vatten och jäst och jäser till en rusdryck som väl just kan avnjutas som... rusdryck.

Och idag då. Ölet idag är ju en konstart som ger oss en hel djungel av typer, smaker, styrkor och karaktärer. För att inte prata om inspirerande namn och färger, dofter och besserwissrar. Jag är inget proffs på öl, annat än i avseendet att dricka det och kunna mumla lite om vad jag tycker. Senare på natten, sluddra om detsamma.

Sluddrandet ja. Jo, för Er som inte dricker rusdrycker så är det så att Alkoholen i ölet har en viss avtrubbande inverkan på nervsystemet. Det låter ju hemskt när man tänker på det, men när man dricker öl, så är det ju smaken och endast smaken som har betydelse. Ruset är en tråkig biverkning och vi alla skulle väl helst se att all öl var alkoholfri, eller? Njae. Alltså, det här avtrubbande, är också något avslappnande, inspirerande och precis som den drog det är så förändras hjärnans verksamhet något under dess inverkan. En del fastnar helt för denna berusning, varvid alkoholism kan uppstå. En mycket tråkig biverkning som leder till alla möjliga tråkiga konsekvenser. Bör undvikas.

Närhelst öl konsumeras så finns en hel radda kemi och kemiska reaktioner att hålla reda på. Antingen skiter man i detta och dricker, blir full, bakfull och börjar om när man tycker att man vill. Eljest, så lär man sig att kroppen tar nervgiftet Alkohol (Etanol) C2H5OH och bryter ner det till acetaldehyd CH3CHO.. Det är det som luktar om en berusad person. Alltså inte alkoholen i sig. Acetaldehyd i sig bryts ner till ättiksyra i CH3COOH. Därefter kastar kroppen ut ättiksyran i urinen och man är nykter. Till saken hör att det krävs en hel del tid och energi för att bryta ner acetaldehyd till ättiksyra och
under lagringstiden i kroppen (timmar) mår man i allmänhet inget vidare, baksmälla. Men så länge som Etanolen far runt i kroppen i en lösning på 0,5 - 1,5 promille så är man oftast en rätt glad typ. Bil får köras i Sverige om koncentrationen i blodet är under 0,2 promille, men för tydlighets skull. Vid bilkörning skall ingen alkohol intas före utövandet, punkt.

Det finns mycket mer om historien kring öl, ölets betydelse, bruk och vanor än vad jag både vet och kan hantera, så jag tänkte dra lite modern historia istället.

Tänk vilken amerikansk film som helst. En action, drama, deckare, thriller. Nånstans i filmen går en halvt slagen hjälte raka vägen till kylskåpet, troligen inte ens hens egna, utan gärna hos kompisen. Utan att ens fråga, tar fram en öl, som öppnas genom avskruvning av kapsylen. pschht. Rätt sällan ser man dock personen i fråga dricka ölen. Det är mer en grej.
Nu vet jag inte om detta är representativt för amerikansk livsstil, utan kanske mer en "filmtradition" på samma sätt som alla telefonnummer börjar på 555.

I svenska filmer är det tvärt om. Personen, i den mån det nu förekommer öl, hämtar, köper eller beställer den sällan, utan man "har bara en öl plötsligt". Däremot så dricks det av den, och för att understryka sinnesstämningen, så skall detta avläsas i hur ölen dricks. Avnjutes med halvslutna ögon (nöjd och belåten, harmonisk). Sippas på (überklasspamp som inte kommer konsumera hela ölen). Sveps direkt ur burk (är de en ungdom så skall man förstå att berusningen kommer vara avgörande för nästa händelse, men är det en vuxen så betyder det "drog för bedövningens skull").
Detta är mina synnerligen egna tolkningar, men kanske har jag medhåll.

Min personliga första erfarenhet var tillsammans med mina tre ungdomskamrater. Vi köpte folköl, okänt märke och konsumerade medan vi tittade på Razzel eller Jacobs Stege på TV. Jo vi hade hemmakvällar minsann.

Sedan blev det öl i bastun när jag och en vän lånade ett hus i Sälen i Februari typ 85. Vi lyckades köpa öl och givetvis var det då jag lärde mig att öl luktar bröd om man häller det på bastun. Genidrag!

Idag har jag alltid flera sorter hemma och trots att det tappar i modernitet enligt B-wissrar, så gillar jag IPA av olika märken. Mycket smak och lång härligt känsla efter varje klunk.

Öl är kultur och njutning. Belöning och berusning. Hanteras med finess och avnjutes antingen ensam, men helst i sällskap.

Öl är en social dryck!
Ring, kom och njut en kall på altanen!

Vad kostar en torsdag och är blått tungt?

Vi har fyra barn, så under årens lopp har man väl fått en och annan fråga som är helt ryckt ur sitt sammanhang och saknar logiska svar.
Alltså, barn ser saker, barn försöker finna logiska förklaringar i sina tankar, och när deras egen fantasi inte räcker till så läcker det ut som en osammanhängande fråga.

"Ordning och reda, pengar på freda", sa jag någon gång. Inget konstigt med det. Men för ett barns hjärna... Va?  Om man får pengar på en fredag, vad kostar då en torsdag och javisst! Så är det! Frågan kom som ryckt ur inget sammanhang som helst.
Pappa, vad kostar en torsdag?
Efter lite terapi med barnet så löste det sig och vi förstod varann. Jag sa en ramsa som inte har med nåt verkligt att göra men för henne fanns det samband. Det är ju länge sen nu, men nåt som ändå var värt att minnas.

Nuförtiden, när barnen själva kan dra logiska slutsatser (med varierat resultat), så har min russinhjärna börjat hitta egna underfundigheter och frågor i tillvaron. Den söker efter nya olösliga problem.
Jag menar, oändligheten, hallå?! Det har vi ju klarat ut rätt många gånger nu, över ett par flaskor vin och så. Nä, vi snackar NYA utmaningar.

Det finns forskare som klurat ut att vänster hjärnhalva (oftast) är den som ger svar på självklara saker som språk, tal, matematik, logik, jaget och annat nödvändigt. Höger halva däremot, skall vara det mer konstnärliga, intuitiva, känslosamma och så. Skall vara... Min högra är inte helt överens om detta.

Min vänstra ägnar sig åt jobbet. Bara! Ensam! Så om jag måste vara konstnärlig på jobbet, typ sätta en färgklick på en webbsida som programmeras fram, då tar den inte hjälp av höger, utan slumpar själv fram en färg och smetar ut den på sidan. Klart! Alla blir inte imponerade av sån design, men vänstern bedömer det som färgsatt enligt instruktion och därmed bra! Vänstra halvan är stabil och duktig! Jag är nöjd och vi är vänner.

Höger däremot! Här kommer det igen. en ström av idioti och dumheter till vänster som förväntas ha svar. I går morse. På tunnelbanan, från St. Eriksplan, såg jag en reklamskylt och vips så rökte höger halva på, och började flumma. Men! Jag hann stoppa upp signalen och reflektera över den, vilket ledde till "overflow" och detta kåseri.
Oftast är det ett flöde som från en hel dagisklass från höger hjärnhalva med galna dumma och omöjliga frågor till den vänstra. Höger halva betraktas rätt ofta av mig, och vänster halva som onödig.

Nu minns jag inte vad det var reklam för, men frågorna högerhalvans uppslag var solklart! Frågorna haglade. "Vilken färg är tyngst? Vad väger vitt? Är svart tyngst? Undrar om det bir samma svar om man frågar alla på jorden? visst är gult lättare än vitt? Är blått tungt?"
STOP! Jag ryckte i nödromsen! Idiothalvan bara öste på frågor och vänster vek ner sig med att åtminstone försöka katalogisera frågorna och började därefter väga färger i huvet. Nej! Jag menar inte då vad en burk blå färg väger, utan liksom nyansen i sig. Om den skulle väga nåt.

Eftersom jag stoppade trafiken så blev det lite kaos och urspårningar på mitten och en molande huvudvärk tornade upp i horisonten.
När man tystat höger halva som ett litet barn och helt kallt slutat lyssna på den, så återstår bara sviterna i vänster. Väger färger? Är gult lättare än vitt? Det är lika ologiskt som "Onsdag är väl inte ett hus eftersom ofta sju?". Osammanhängande trams. Men...

Har man nu fyra barn som tränat upp vänster halva på omöjliga problem som, "kan änglar gråta?" eller "varför heter det gräs?", då vill min hjärna förknippa omöjliga problem med små söta barn som faktiskt finns i både hela min hjärna och i mitt hjärta.

Så kanske är det så ändå, att när höger halva ställer till med tokroliga problem och omöjliga frågor, så är det i själva verket en lek, halvorna emellan som knyter band, skapar utveckling, ger känsla och värme och helt sonika är ett barn-föräldrarollspel. Samtalet mellan barnet i mig och mitt logiska jag, det mest utvecklande för både stora och små, höger som vänster.

Ljuset är släkt

Efter många års funderande, sådär i skymningstid, alltså när man håller på att somna, så har jag funnit en sanning som inte har med fysikens lagar att göra.

Jag är praktiker och gillar killar som Newton. Om ett äpple lossnar från trädet så trillar det i huvet på den som sitter under. Detta är en naturlag. Inte ett filosofiskt mästerverk, om än det nog är så, många tänker på hur Sir Isaac Newton fick sin snilleblixt om gravitation. OK! Jag sällar mig i jämställdhetsledet och erkänner att jag gillar tjejer som Lise Meitner som klurade ut att atomer (hur odelbart det än kan betyda på grekiska) mycket väl går att dela, om man slungar protoner på dom. Att detta i sin tur skedde i slutet på 1930-talet och fick förödande konsekvenser när män tog över konceptet behöver kanske inte nämnas. Tala är silver, tiga är uran, som vi brukar säga.

Nåväl, fysikens lagar med Newton som exempel, är ju orubbliga, tyvärr. Ibland skulle ju minskad gravitation, vara muntert, t.ex. vid vägningen på morgonen eller när långa uppförsbackar närmar sig.

Icke-fysikaliska lagar då? Jodå! Filosofiska finns det några, och där är det väl bara en som jag känner att jag anammat. Från filmen mannen som slutade röka, med Gösta Ekman och Lena Nyman bland annat. Där nämns "Summan av livets laster är konstant". Det kommer in i filmen för att förklara "Göstas" iver att ersätta nikotinet med allenhanda andra saker. Han sexxar fett helt enkelt. Kröken och maten och godiset och mjo... Det är en ganska bra filosofisk naturlag tycker jag. "Summan av livets laster är konstant". Sug på den en stund.

Fysikens tveksamheter finns väl kanske mest i periodiska systemet där det förekommer lite mellantingsgrundämnen. Dom som inte riktigt vet vad dom skall vara. "Halvmetaller" är väl mest schizofrena. Trots detta så följer de vissa uppsatta regler och lagar.

Lång prolog, men nu kommer vi då till blandningen av fysik och filosofi. Ljuset. Då menas inte ett stearinljus i bestämd form, utan ljuset som fysikaliskt fenomen.

Tillbaka till Newton som inte bara höll på med frukt i experimenten. Han hävdade att ljuset var en ström av partiklar. Sedermera vill man väl kalla det för en typ av energi, fast skall man vara petnoga är man mest överens om att det både är en partikel och en våg. En självklar fysisk lag är det i alla fall såtillvida att om man hetsar upp en atom lite lagom mycket så beskrivs det som att elektronerna (detta är ju synnerligen uppenbart) hoppar mellan elektronskalen (exalteras) och trillar tillbaka i sitt skal. Under denna process så uppstår ljus. I en glödlampa så leder man ström genom en tunn tråd som blir varm och elektronerna blir exalterade och därför lyser den. Om man stänger av strömmen blir det mörkt.
Alltså. Om man inte kittlar och retas med atomer och exaltera elektronerna så blir det mörkt. Då borde det vara så att mörker är "inte ljus". Alltså mörker är "inget i sig självt" Nada! Enligt fysiken.

Men om du liksom jag, legat där på kvällen, i mörkret och filosoferat så måste du hålla med om att mörker inte är "ingenting". Mörker är ju mörker. Inte avsaknaden av ljus. Det är tillochmed så att vi ju faktiskt har ett par olika streck på en skala. "mörkt", "mörkare", "mörkast", "kolmörkt", "vintermörker" och så vidare.

Slutsatsen borde då bli att mörker inte är avsaknaden av ljus utan ett faktiskt oförklarligt fysiskt fenomen. Dock kan samtidigt konstateras att det inte går så bra ihop med ljuset, vilket ju kan stämma in på vilken svärmors- eller syskonrelation som helst.

Syskon eller inte: Ljuset är släkt med mörkret men dom umgås aldrig i samma rum.

En vetenskaplig promenad

Jag har börjat promenera. För motionens skull. För att få det att hända har jag lagt in det i vardagen, så jag går mellan Fridhemsplan och jobbet i Solna. en nätt tur på 42 minuter.
Eftersom jag är lite galen, min pappa brukar kalla det "twisted mind", så kan jag inte promenera utan att hjärnan finner det lite tråkigt och därför söker efter mönster och avvikelser. Det e...nklaste, som väl många gör? är väl att följa stenläggningen på något sätt, men min sjuka hjärna nöjer sig inte med det inte.

Framförallt så börjar den omedvetet att söka efter perfektion och extremer i omgivningen. Det finns många sådana exempel, som när jag överblickade ett koppel med tvåhjuliga kamikazetorpeder (cyklister). Hälften verkade ha hjälm, och därefter är den promenaden förstörd av meningslös hjälm-och-skallberäkning. 50% Mer? Mindre? Det drog snabbt iväg och hjälmarna vann, men hjärnan ville hitta flera mönster. Var det män på gamla cyklar som inte hade kruka eller paranta damer med yvigt hår? unga? strax innan målgång är jag som vanligt bara mer förvirrad och dessutom upplyst av en hoper meningslös, osammanhängande statistik.

Torpeder för övrigt, är ju helt livsfarliga. som fotgängare är det inte en fråga om man skall skada sig, utan hur. Bortsett från att min hjärna är vrickad så prenummererar ju min vänsterfot på vrickningar. Dock har jag insett att de verkliga hot man utsätts för som fotgängare är cyklister, hundar, hundägare, bilar och sniglar.
Sniglar till att börja med utgör mellan varven en snorig hal massa, vilken det nog vore mest pinsamt att skadas av. "Han halkade på en snigel och bröt lårbenshalsen". Moget! Det andra animaliska hotet är hundar, vilka verkar bli jätteinspirerade av främlingar som i motsatt riktning går i rask takt. Det inbjuds ofta till lek, eller så sätter den bullriga köttkvarnen igång och en avrättning känns annalkande.

Cyklister verkar ha en känsla av att deras miljömedvetna insats, är av vikt för samhället, och då så pass viktig att typ "blåljus" gäller. Alltså, andra skall flytta sig. "Fotfolket! Vik hädan här kommer en cyklist som gör en viktig miljöinsats och det är bråttom att rädda miljön". Jag har lite olika approach, men jag vill inte dö, så då stöter jag lätt på nästa hot, hundägarna. Hoppar man åt sidan från en gångväg, hamnar man i gräset. Hundägare plockar inte alltid upp skiten efter sig så då samlar jag på mig den under mina fötter. Inte muntert och luktar illa på bussen hem.

Till sist då så har vi bilisterna. Dessa är nog faktiskt det minsta hotet eftersom de inte så ofta kör på gångvägar och trottoarer, dock så måste man korsa en och annan väg ibland och då har vi en konflikt. Som gammal Indienresenär har jag dock ett övertag mot mesiga svenska bilister. Kör man "chicken race" mot Svensson så stannar de. Alltså det är bara att kliva rakt ut i gatan och markera sin suveränitet med en hand i luften "STOP". Samma teknik i Indien kräver en karisma stor som Shiva för att ha en chans. Där är det race på allvar! Fegisar göre sig icke besvär.

Som avslutning på min sjuka hjärnas funktion, måste även mina hela två veckor militärtjänst (innan jag vapenvägrade och sökte vapenfri utbildning) nämnas.
På I1 i Kungsängen, Livgardet, var exercistiska övningar en viktig del av utbildningen. Man fick sonika lära sig att gå… Som artonåring! Jag hade viss övning på att promenera redan innan utbildningen, dock inte att göra detta i takt med andra. Av en händelse så satte det sig i min antimilitanta hjärna att vänster kommer före höger och att vänster kommer först. Vänster, vänster, vänster-höger-vänster. Ett idiotmantra som fastnat.
Insåg under mitt promenerande att vissa låtar var i samma takt som jag ville promenera. Trevligt att gå i takt tycker kroppen. Men... hjärnan vägrar låta sätta ner höger fot på taktslag "ett" och "tre". Det måste vara vänster.

Ser ni en kille med hundskit under fötterna, hoppandes i sidled för att slippa bli överkörd av cyklistera och taktjusterande med hoppsansteg för att marschera militäriskt i höjd med Pampas och Karlbergs slott, så är det nog mig ni ser! Har orange-grå ryggsäck också.

Tjohopp!

Iakttagelser på en Camping eller en annan bild av Böda Sand (för den som sett på TV)

När man campar måste man diska. Oftast för hand. För mig är det terapi. Diskning sker (om man inte har gigantisk husvagn och är folkskygg) i gemensamma utrymmen, s.k. servicehus. I servicehusen finns kök, disk, duschar, toa och andra suspekta utrymmen som bara septitankshusvagnsfolk förstår sig på (och har mod ...nog att gå in i).
Givetvis är dessa utrymmen knökfulla, på svenskt vis, med allehanda "Tänk på att", "Man får inte", "Det är förbjudet att", "Din mamma jobbar inte..." - Skyltar. Oftast också på Tyska, men då med en helt annan innebörd, konstigt nog.
Vissa utrymmen är bara för kvinnor (ansiktstvättrum), medan toa och dusch är gemensamt. Köken är också gemensamma och i jämställdhetens Sverige är det ju en självklarhet att finna både män och kvinnor diskandes eller matlagandes, men... Här finns en del kvar att hämta.

Vi (vår familj) har inte likadana overaller, men det finns det dom som har. På riktigt! Med tryck på! Trycket kan vara namnet på det "kvarter" som man i TV-programmet om just denna camping lockat fram och fått till en självklarhet för alla som ser det på TV. I verkligheten heter kvarteren 1, 2, 3, 4 och 5. Numera finns dock de som stolt bär träningsoveraller med helt andra namn, som t.ex. "slummen" och de exakta GPS-koordinaterna till platsen. Dessa personer kan man eventuellt tänkas stöta på i gemensamhetsutrymmena. Ibland har de en liten "vi äger" attityd, eftersom de har säsongsplats (abonnerat på samma plats hela säsongen och troligen år efter år). De är alltså lite "mer" än oss tillfälliga tältare.

Idag gick jag iväg för en stunds terapi. Diska alltså. Då slog det mig hur olika det kan bli när man gör det. Vilka andra som diskar och om man börjar prata med dom. Ibland står någon annan man där och diskar i sin ensamhet och då blir det lätt ett ganska enkelt, förhatligt och jargongbetonat samtal om vädret, "straffet att man måste diska, fast alla ser det som en frizon", att man egentligen borde haft nåt att dricka när man diskar (om man just inte har en öl med sig, då kan det bli ett "skål"), eller när man kom eller skall åka hem. I övrigt är en grupp män som diskar rätt okomplicerat.

Nu stod ag ensam i mitten vid en lång diskbänk med tre platser i förmiddags, och efter en kort stund hade jag två kvinnor, en på vardera sidan om mig.
Direkt uppstår andra situationer och man måste treva sig fram efter ett "hej", det självklara jargongspråket är oanvändbart och det blir olika resultat varje gång. Idag mest tyst.

Eftersom det för mig bara är ren terapi att diska, och inte ett nödvändigt ont, så tar jag tid på mig. Jag diskar noga och filosoferar och funderar. Kvinnan till höger om mig må haft bråttom denna regniga dag, men kroppsspråket var tydligt, "jag kan diska som ett proffs och gör ganska stora yviga rörelser för att markera detta". Hon hade direkt en hastighetstävling igång, och eftersom hennes mängd disk var i stil med min, så var nog villkoren rättvisa. Jag hade i min terapi, inget intresse av att tävla ikapp. Utan vevade på med diskborsten ett par extra varv i varje glas, trots att det bara varit vatten eller juice i. Så kom hon då långt före mig till slutklämmen på sin diskning och skulle torka allt, och här vet jag inte om hon missat att medföra diskhandduk eller om det som skedda var hennes rutin, men... Hon hade ju en disktrasa (läs Wettexduk). Den som hon torkat av, på och i diskbänken med och använt för att plocka upp gamla matrester ur slasken som hon spolat av sin disk. Den kom plötsligt till pass för att torka "rent" disken som hon just diskat.
Troligen hade jag helt fel i det mesta av mina antaganden. Hon tävlade inte med mig alls, det vara bara jag som inte förstod vad hon höll på med. Likaså det här med wettexduken, Jag kanske är felunderrättad om dennes syfte. Jag trodde att man bara använde den till torkning av ytor, typ spis, bord, diskbänk, kakel och så, inte disken i sig, men det heter ju faktiskt disktrasa...

Nåväl... Som den oinvigde kanske kan förstå, så händer det mycket spännande saker i mötet mellan människor, när man tussar ihop dem i gemensamma utrymmen för allt från mat och disk till sanitet och intimhygien. Bara det att tyskar kan pussas under det att dom borstar tänderna, där "hon" följer med "honom" in i det som är herrarnas tvättrum medan jag alltredan står därinne med bar överkropp, pösmagen okontrollerat hängande, eftersom jag är fullt upptagen med att hyvelraka mig på huvudet. Halvvägs in i deras löddrande borstande kommer de på den lysande iden att pussas?!

Dagarna är fulla av överraskningar och dagens andra diskpass, även denna mitt emellan två kvinnor var en god stundskonversation om vad för god mat man kunde tänka sig äta senare på dagen, samt... Hur gott det skall bli med nåt gott att dricka...

Dags för lite filosofi igen. Nattsvammel, endast för lässugna.

Tänk dig att man har en bra familj, ett bra jobb, bra arbetskamrater och är vid god hälsa.
Ok! Vi lägger till lite mera. Det finns inga kända fiender, man har hyffsad ekonomi och vissa talanger.
Ändå är man inte nöjd. Rent av galet frustrerad.
Man är sömnlöst förvirrad och besviken på att lyckan inte ökar konstant.

Jag tror, att antingen så är man på max av lycka och tillfredställelse och det enda som gör att man inte ser det är att man just står på toppen.

Eller, är det i ärlighetens namn såhär:
Man har en ok familj, ett rätt trist jobb, omotiverade arbetskamrater och hälsan är väl ok om man inte vägde för mycket och hade så dålig kondis.
Dessutom finns det nog rätt många som inte tycker att man är nån höjdare direkt, ekonomin kanske haltar och att kunna bygga en parkbänk kanske inte är någon talang direkt.

Men även om det är sådär halvdant så är det ju faktiskt inte:
En trasig familj, inget jobb, inga arbetskamrater, sjuk.
Bortglömd och hatad, fattig och bortsett från att man kan flåsa i ett munspel så kan man nog inte så mycket.

Flyttar allt till första person, och låt säga att det är jag:

Då kan jag säga, att jag har en mycket bra familj och skulle kunna bygga en parkbänk om nån bad mig. Jo, dom på jobbet är väl rätt bra dom också kanske.

Resten är lite av dolt i dunkel. Det känns som om jag inte riktigt har koll.
Jag har ju periodvis varit euforisk när jag går till jobbet.
Så är det inte nu. Inte heller när jag är där.

Så, vem bryr sig. Bra familj är väl allt som behövs. Ev. en parkbänk också. Klaga inte!

Nånstans där inne dock... Det liksom bubblar av otillfredställelse och kreativitet som vill ut.

Hit kommer jag i tankarna, gång efter gång när jag filosoferar... Sen tar det stopp.
Ska man göra nåt åt det här? Skall det vara så här? Är detta det vanliga livet?
Är jag en gnällspik?

Jag kommer inte mycket längre. Brukar somna och sen börjar det om igen... nästa dag...

Efter Jul kommer ekorrhjul