Om vi börjar med själva entrén så kör han bilen eller ekipaget när det skall checkas in. Även backar han husvagnen på plats och har tydliga synpunkter på hur det skall bli, eller i alla fall borde bli.
När det skall byggas bo och slås upp tält, förtält eller packas ur bilar och takboxar tenderar mannens barn att få extremt blodsockerfall vilket tar sig uttrycket att samarbetsnivån är låg. Mannens svar på barnens frågor om "är vi framme snart" fortsätter att eka som ett mantra till alla barnens andra frågor.
-" ska vi bada nu"?
-"Mmmm, ehh, va, ehh, mmm, nej"
Efter en stund när han inser att packningen inte stämmer, något fattas och svetten formligen rinner på hans blekfeta överkropp. Då kommer den retoriska frågan "älskling, var la du xxxx". Detta trots att han vet att det är han själv som glömt packa. Hon är erfaren nog att inte låta sig lastas av hans beskyllande fråga och räddar situationen med något i stil med "det löser sig, vi får väl köpa ny". Det är liksom inte ens svar på frågan, men han är avslöjad. Detta tenderar inte att verka lugnande på mannen vars svettningar nu nått den nivå där han rotat fram en öl för att fylla på vätskenivån och komma i lite stämning.
Allt medan ölen rinner ner så kommer han, i visst samarbete med övriga, igång med installationen och han känner visst lugn infinna sig, men hur bra det än går så är det dags för bilkörningens sex timmar att ta ut sin rätt och även hans blodsocker sjunker. Vätskenivån lika så, eftersom han mest öppnade ölen som en markering att semestern börjat, men glömt att dricka den.
Värmen och svettningarna till trots. Det hör liksom till både svensk högsommar och att rigga ett campingboende. Det mullrar till i horisonten och innan man vet ordet av så blandas svetten med regndroppar och hans tidigare torra shorts övergår i en alltmer sjunkande lågt sittande kjol. Fuktiga, eller genomblöta, glider de ner och hindrar hans smidighet samt visar upp att han visst har hår över hela ryggen, ända ner på skinkorna. Att kalla det klyfta, är inte rättvist. Han visar snart halva röven.
Det behövs nu inte mycket, eftersom han bara vill bli klar, och när något barn plötsligt, i ivern att hjälpa till klafsar in i tältet med grisiga foppatofflor och kastar sig med famnen full av kuddar på den halvt uppblåsta luftmadrassen, rinner hans sinne snabbt och ut kommer alla de ord som han gått och samlat på sig under dagen. Det lyckliga barnet blir snart varse om det olämpliga i insatsen. Detta reds dock alltid ut den första gången och stämningen tenderar att gå uppåt efter det. Mannen biter ihop och försöker vara en god far.
När sedan natten passerat och första dagen gått så är det dags att presentera mannen ytterligare. Till utseendet denna gång. Med risk för att schablonisera, så...
Han har från och med nu aldrig tröja på sig igen. Detta gäller såväl till frukost, när han diskar, är på stranden, i livsmedelsbutiken eller på campingens restaurang. Han är nöjd att visa att han fått färg. Röd! Illröd till och med. Denna röda lekamen är antingen rödast högst upp på huvudet, där han inte är så hårfager, eller så är han rödast mitt på magen. Den stora, svullna kalaskulan. Inte alltid hälsofarligt stor, men inte desto mindre mycket markerad. Oavsett hur kraftiga eller muskliga armar han än har är benen oproportionerligt smala.
Kroppen är prydd! Detta är också något han gärna visar upp. Dels med en sammanhängande hårig massa i mörkt eller gråspräckligt. Denna täcker både bringa, rygg och som tidigare nämnts, gärna ihopväxt med mer självklara kroppsbehåringar. Kanske har han också för att markera friheten och manligheten, börjat odla skägg och låter det växa fritt. Inte för att jag har åsikter om det, men, Mannen liknar alltmer en apa fullt ut.
I övrigt kan man på kroppen utläsa det mesta ur myndigheternas register, även sådant som inte ens får registreras, men... Mannen har tatueringar som avslöjar allt från vad förra frun hette, vad nya frun heter, att han hejar på Hammarby, gillar amerikanska motorcyklar, att han kompenserar det onda med det goda och har en ros invid dödskallen och avslutningsvis, vad alla barnen heter, både de med gamla och nya frun. Han är så identifierad att han egentligen inte ens skulle behöva pass när han reser utomlands.
Huvudbonaden kan gott och väl vara en mössa från favoritlaget, i grönt och vitt och så ful modell att den näppeligen duger som solhatt. Här finns variationer, men huvudbonad är nästan lika självklart som de fastväxta solglasögonen i ansiktet. Dessa är av varierad form och sätts bara i pannan när klockan passerat kolmörker ute och han faktiskt inte hittar sin öl.
Han har någon sorts religiös uppfattning. Vilken är dock oklart, eftersom det tatuerade kristna korset mycket väl kan kombineras med ett läderband rund halsen med en stor hednisk symbol från antingen Tors arsenal av hammare eller någon suspekt dödskalle från en djävulsdyrkarsekt han hört talas om.
En till utsmyckning under hela semestern är en 33 centiliters aluminiumburk med texten "Mariestad" eller "Norrlands guld". Alternativt en 50 centiliters "Pripps blå". Denna burk ser ut att vara fastväxt i hans hand och finns med i allt han gör. Inte för att han slukar alldeles för många, utan för att han tycker att det passar hans image (och troligen gillar öl).
Det finns två kategorier sedan vad gäller skor. Den ena sorten sparkade av sig skorna redan när han klev ur bilen och sätter inte på sig dem igen förrän det är dags att åka hem.
Den andra sorten har växlat till "Foppatoffla", eller ännu hellre, nån "flip-flop-variant". Denna får då hänga med under hela semestern.
Mannens vikt, må som sagt inte alltid vara i övre riskzonen. Dock är det av nöden tvunget att han sitter sönder minst en "Brasse-stol". Detta kan utläsas, dels av mängden stolar som står utanför återvinningen, dels på hans rivsår på ryggen som uppstod när han brakade igenom.
Det som kan förefalla något förvånande i denna stereotypa beskrivning är att mannens sysslor inte bara är att vara tung, lukta öl och sitta still. Han leker gärna i vattnet med sina barn. Brutala lekar där de små barnen kastas likt trasor i vattnet. En lek som lyckligtvis nästan alltid slutar väl. Man spelar också gärna minigolf, bar överkropp såklart, deltar aktivt i bollsporter och annat. Övrigt vad gäller badande är att han alltid springer för kort ut i vattnet innan han likt en valross slänger sig i nån dykningsliknande val-strandning. Roar de övriga på stranden.
Han kan, eventuellt också ha drabbats av någon ambition att bättra på sin kondition lite under semestern, varför han de två första dagarna tar en promenad i motionssyfte. Detta tenderar dock till att vara nog för att han skall känna sig nyttig för resten av sommaren.
Det mest säkra sättet att finna en man enligt denna beskrivning är att besöka campingen kring 19:00. Då kommer man finna hundratals kolgrillar som ryker av tändvätska och förkolnade flintastekar. Vid varje grill sitter en man. Det slår inte fel. Aldrig. Eller, jo faktiskt. Häromkvällen gick vi en promenad på 1,5 timme, och passerade nästan alla tomter på hela campingen och såg väl 2-300 grillar med "Mannen" som grillade. Utom en! Där satt en kvinna. Det syntes dock inte ens en man på campingtomten, så att det skulle vara ombytta roller, kan inte beläggas. Möjligheten finns.
Man kan även finna mannen i köket. Inte alltid i matlagningssammanhang, men gott och väl när det handlar om att diska. Att diska är en frizon. Här kan man faktiskt prata med andra män om väsentligheter som vädret, tiggare eller skryta om husvagnens beskaffenhet. Ibland undrar man om detta är det enda tillfälle då mannen sköter sin hygien, för i alla fall händerna blir ju rena. Åtminstone en stund.
När det gått en tid och mannens skägg nått orediga längder, då brukar den röda kroppen övergå i något mer brunt. Fläckvis, med vita flagnande fjäll och rosa "kontinenter" av nybildad hud inunder. Likaså kan den lätt ihärdiga konsumtionen av öl göra att han allt oftare luktar "man".
Jag har inga tatueringar, inte barn med flera kvinnor, inte heller en dödskalle runt halsen, dricker inte Mariestad eller Pripps Blå, men... I övrigt kanske detta är en berättelse och beskrivning om mig själv.
Jag kämpar emot.
//
Martin Lange
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar