Namaste, Martin Masala

Jag har just avslutat en veckas besök i Indien, i syftet att jobba, lära, förstå, uppleva och umgås. Jag har med årens lopp fått en hel del vänner där, och dessa är en viktig del i varje besök jag gör.

Att det över tid sker stora förändringar, råder ingen tvekan om. På samma tid som det i övriga världen funderas på om man skall gå mot utveckling, eller inte, så tar Indien gigantiska steg framåt inom allt från infrastruktur till demokratisering i fråga om att helt tvätta bort korruption och mygel.
Här är några iakttagelser från senaste resan
Jag tillhör inte den stöddiga resenären. I alla fall inte när det kommer till erfarenhet. Så det skulle ändras på nu. Taj Mahal t.ex.
I grupp om fem; Jag, två kollegor och en värdig representant för Indien, tillika kollega hos partnern vi jobbar med. Och en chaufför, åkte iväg 05:00 på morgonen från Delhi mot Agra, en nätt resa på 200 km och 2:45 timmar.

Karta över resa från Delhi till Noida

Fortsatt jetlaggad så innehöll resan en hel del sömn.

Väl framme parkerade vi (alltså, chauffören som skötte logistiken denna dag).
Monumentet som är byggt i vit massiv marmor har de senaste åren börjat gulna lite som ett resultat av dålig luft och framförallt höga kolväten. För att råda visst bot på det, så får man inte köra bil så nära. Därför är olika el-tuc-tuc, eller kameldragen vagn alternativ. Vi valde dock att gå.

Kameltaxi utanför Taj Mahal

Incheckning sköttes av vår representant och priset är olika för turister och Indier, men å andra sidan ger det högre turistpriset, viss förtur. Inget vi märkte av eftersom vi var ute så tidigt att inga köer bildats ännu.
Som på alla ställen man kan gå in, så är det visitering, genomsökning av väska och metalldetektor. Säkerheten framför allt. Väl inne genom kontroller och biljettuppvisning, så går man snart genom första valvet för att komma in i parken som omger undret. En storslagen syn må sägas.

En välfotograferad vy över Taj Mahal

Historen bakom monumentet är tämligen burlesk. Men samtidigt helt otrolig. Jag hoppar över detaljerna, men monumentet är alltså endast avsett för de kremerade kvarlevorna av upphovsmannens hustru. Numera även han själv. Det är allt. Inget kök, inga sovrum, inga barer, ingen matsal. Således alltså ett mauosoleum.

Ge sig ut på egen hand.
Innan jag ger mig ut, är mina vänner i Indien mycket måna om att jag inte skall bli lurad, hamna i problem eller svårigheter. Det faktum att man blir varnad av dem man känner, borgar för att dom vet vad som gäller på stan och vilka som rör sig där.
Men just att dom bryr sig, är en medfödd eller kulturell talang? Alla jag mött, även på stan, har på samma sätt borgat för min säkerhet, mitt välbefinnande och visat oro för att jag inte skall ha en positiv upplevelse av landet. Resultatet? Jo, jag minns just alla vänliga människor som engagerar sig. Hur ofta går vi fram till främlingar och frågar hur de mår, var de kommer ifrån eller hjälper dom tillrätta? Nä, vi är vanare med demonstrationer och inlägg på FB som kallar främlingarna för ord, där deras tillvaro görs otrygg. Jag skäms uppriktigt när jag tänker på detta och jämför med hur ett helt folk med så många religioner och kulturer kan fungera tillsammans så bra. Hur man tar emot nya besökare med ett öppet och nyfiket sinne. detta trots att de är 1,3 miljarder muslimer, hinduer, kristna, judar, buddhister, män, barn, kvinnor, fattiga, rika och urfattiga.


T-banan. Den heter metro och om du säger Subway så menas en gångtunnel under gatan. Där finns inga tåg. Britterna till trots. Metro heter det (mitt mantra för att inte åka tillbaka och förvirra Indierna med mitt svammel om vägundergångar).
Tunnelbaneturen från City (Connaught Place) till hotellet i Saket är ganska lång. 35 minuter kanske, så man hinner läsa skyltarna. "For senior citizens & differently abled" står det på en. Vad betyder det? ”För gamlingar och annorlunda förmögna”? Jo. utan en blick. utan att förstå hur det går till så reser sig den 30 åriga, solglasögonprydda, välklädda mannen upp. Det kommer någon som är mitt emellan "senior citizen" och "differently abled". Och den yngre står medan den äldre sitter. Kunde ju hända i Sverige också, en bra dag, men… efter en stund kommer två flickor ombord. Den ena mår dåligt. Blek, vinglig, glansiga ögon. 18 år kanske, så, ”gammal” är hon inte. Men… "differently abled", absolut! Då reser sig mannen och den bisittande äldre mannen och lämnar två platser. Vinkar dit flickorna som tackar. Ingen dömer. Ingen vet! Är hon full en söndagseftermiddag? Det kan mycket väl vara så faktiskt. Jag såg flera ungdomar som festade på söndagen. Å andra sidan. Det är den enda lediga dagen i vissa fall.

I huvudsak ståplatser på tunnelbanan

Det kostar 20 spänn att spotta i tunnelbanan. why? en ny arena öppnar sig. Ett modernt samhälle sätter regler. Direkt! Nedskräpning är inte ens en option. om det kostar 200 Rupies att spotta? Alla inser att det är än dyrare att skräpa ner. Nöjd att se regelskylten och även att den efterlevs. Men hey? Vilka skulle spotta på ett förödande sätt? Spott är ju typ fukt! Det torkar väl?! Men njae... För den invigde så tuggas en typ av snus i Indien vilket är både kraftigt vätskande och dessutom rött i färgen. Det gör att där det inte är tunnelbana, och inte är förbjudet att spotta så ser det mellan varven ut som Muhammaed Ali gått bärsark på någons mun mot väggen, där den slagna sedan spottat ut garnityret och tillhörande kroppsvätska.
Smart biljettsystem, med polletter som är av ”nuddistyp”.

En Pollett laddad med 16 Roupies, motsv 1:60 SEK

Dessa köper man för typ 1.60 SEK för en halvtimmes resa. Givetvis finns det även olika typer av förköpssystem men jag lät detta bero.
I övrigt vad gäller tunnelbanan. Exakt som i Sverige. Fast nä, lite renare, eluttag på tågen så man kan ladda mobilen. Tätare mellan tågen och säkerhetskontroll. Röntgen av väskan och metalldetektor, kroppsvisitering. Det är kärlek. Att alltid bevaka äktheten och sätta den i fokus ger ett perspektiv på att det alltid finns ett hot någonstans. Inte ett hot från muslimer som valfri rasse i Sverige skulle anse, utan ett hot från alla. Jag, blek, vit, rakad, kavaj, blir också granskad, genomsökt och kontrollerad. Granskad, men Jo! Jag är ju främling i deras land. Men rättvist behandlad och kontrollerad. Säkerhetskontroller i tunnelbanan? Men, allvarligt, var small det sist? Delhi eller Stockholm? Oslo? sug på den! friheten har ett pris, men det måste inte betyda att myndigheterna läser varje mail. Det finns alternativ. På flygplatsen hem upptäckte jag ett "handbagage" som var en typ mindre Ikeakasse. Full med något och ihopsydd?! Denna stod ensam på golvet i kön till passkontrollen och en stund till synes utan ägare. Oroligast blev mannen i turban bredvid mig när jag började fråga runt vems väska det var. Han tömde sitt register på tre eller fyra språk, ganska högljutt tills någon gav sig tillkänna. Oroligheter lurar bakom varje hörn och det är klart att det vore naivt att tro att det är säkrare med det handbagaget bara för att det passerat 3 säkerhetskontroller innan.



jag har inte ätit på Mc Donalds i Indien förr så nu var det faktiskt dags. nej. att servera död kossa vore otänkbart i ett land där kon står för moderskap och fortplantning, mjölk och helighet. Livet självt enligt vissa. så. Mc Chicken i olika varianter finns. och!!! ”Mc Spicy Double Decker Veg”. Ett "tema" på menyn just nu. en dubbelburgare med en Tandorikryddad sås. en kikärtsbiff och lök, grönsaker. Gott? Troligen den bästa jag fått på Mc Donalds någonsin. väldigt köttig upplevelse, för den som behöver det. En hetta som får El Maco att smaka grillkrydda.  Tillochmed jag fick en svettning.

”Mc Spicy Double Decker Veg”

När jag promenerade på staden, runt Connaught Place, i solskenet, blev jag lite törstig. I exakt samma stund passerade jag otippat nog ”The beer Café” med en hovmästare utanför som frågade om det inte skulle sitta bra med en kall öl. Smal dörr och trappa upp till terrassen.

Trappaun upp till The Beer Café

På den lilla uteserveringen, terassen, så slurkade jag i mig ett par kalla King Fisher och njöt av solen. Utsikten över centrala Delhi och det enorma vimmel som finns där en söndag var precis vad jag behövde.

Ett Selfie-försök att se cool ut på terrassen till The Beer Café

Efter några kalla gick jag vidare till Palika Bazar, vilket är en underjordisk marknad. Ett par hundra nasare med små butiker som har fantastiska priser för den som vill köpa en Samsonia eller Nokila L 1020. Kanske en skinnjacka, tyg, strumpor, klockor, ja, du förstår konceptet. Vi var några stycken som besökte marknaden. Tusentals... och jag var den enda som inte var från Indien. Om man har ordet turist stämplat i pannan eller om man är rakad på huvudet och blek så får man bra service och uppmärksamhet. ”Excuse me sir, come, look, just look”. ”You want new Jeans?” Den bästa var dock "hairtrimmer and shaver. very cheap for you". ja, som läget är nu så kan de sakna motor. Jag sköter det lilla jag har med en hyvel.
Det svåra är inte att få en massa erbjudanden om produkter. Det svåra är att inte bli oartig och otrevlig när man tackar nej. Mitt eget fynd i denna ”slingra sig ur” var att inte säga ”No” på dålig engelska, utan att säga ”Nej”, med svenskt uttal. Det är nämligen precis så Indierna själva säger. På Hindi. नहीं. Uttalas precis som du läser det. “Nej”. Det räcker då oftast att säga det två gånger istället för fyra, vilket jag inte har med ökad tydlighet att göra…

En snabb tatuering kanske? Palika Bazar

I landet med elefanter och tigrar finns även "malls" som heter duga. Gigantiska gallerior. Mycket importerade varor säljs, även om många textiler säkert är sydda i Indien från början. För mig är det inte så exotiskt dock. Jag gillar inte att åka 450 mil för att köpa något från USA som tillverkats in Indien och skeppats jorden runt ett par varv med en Adidaslogga på till ett iofs. hyffsat pris jämförelsevis, men... nä. Det gör dock indierna. Shopping är ett resultat av ekonomisk framgång, och framgång föder framgång.

Select Citywalk Mall

När pengarna snurrar får folk jobb och sysselsättning. Man kan också placera pengarna i en lägenhet och sitta och vänta på att de skall växa av sig själva, vilket vi på nåt sätt tenderar att göra i Sverige. I Indien handlar man. Även lägenheter, vilket det, öster om Delhi, i Noida och Greater Noida byggs sjuka mängder av. Höga hus med alla faciliteter till vettiga priser, eller vad sägs om tvättservice, städ, restauranger, gym, garage, gemensamhetsrum i källaren. I VARJE hus. Hyran är hög. ca 300 i månaden för att inte tala om lägenheten som kan kosta 70-110 lakh (googla det du).

Ett av ca 20 nybyggen öster om Noida

Sammanfattningsvis är Indien ett allt bättre ställe för många. De går från klarhet till klarhet i utveckling där korruptionen kastas till förmån för tightare demokratiska värden. Det råder ingen tvekan om att det är oerhört långt kvar innan fattigdom och miljöfrågor är utrett och utrotat, men de har absolut rätt attityd, vilja och engagemang.

Jag skulle kunna vänja mig att bo med så vänliga människor som jag mött där. Många av oss klagomurs-stångande Svenskar, ja räkna in mig dit, kan lära oss mycket av folket i världens största demokrati, Indien!

Namaste