Alla år sedan jag föddes så har allt och formligen allt handlat om sommaren.
Vem bryr sig det minsta om den metrologiska definitionen på sommar, när man själv kan sätta upp villkoren. Så låt oss börja.
Först behövs en sommar. Alltså inte den vi skall definiera, utan den som föregick objektet.
Det är fjol, eller "förra sommaren" som vi kommer att behöva som referens.
För att ens kunna definiera en sommar behövs nämligen ett drygt år.
Hur då kan man undra?
Jo, så snart en höst infaller, vilket också är en förutsättning, så reflekteras ofta till föregående sommar och jämförelserna med den som varit och den som skall komma, börjar i våra sinnen. "I somras var vi på Gotland, men nästa sommar ska vi till Italien", eller liknande.
Efter hösten händer det fruktansvärda! Vintern kommer! Hur vi än bär oss åt, så dyker den upp lika plötsligt varje år. Med kaos i trafiken, djävulsk kyla och med en natur, som förvisso är oskuldsfullt vit i våra tankar, men allt för ofta, i verkligheten, går i tusen nyanser av smutsgrått, med undantag från en och annan gran som ju faktisk är grön. Men den stackars innerstadsråttans vinter är bara kall, hal, grisig och grå. Kom inte och säg nåt annat.
Under vintern så har vi minnen av föregående sommar att se tillbaka till, och när man står där på busshållplatsen och lite smått hatar den svajiga infrastrukturen som hamnar i chock varje gång det kommer en snöflinga, då dyker gärna den senaste sommaren upp i tankarna för att drömma sig bort.
Oavsett hur vädret den sommaren var, så har vår hjärna tvättat rent våra minnen och fantasier, och vips så skiner solen i det vi drömmer tillbaka till. Hjärnan är en lurifax!
Faktum är att här börjar också en gränsdragning komma mellan förra och kommande sommar. När jul och nyår passerat så börjar vi någon typ av nedräkning. Månader, veckor, dagar, långhelger. Allt räknas och används för att skapa en synlig horisont mot nästa sommar. I allt större utsträckning övergår nostalgiska tankar till rena fantasier om vad som komma skall. Kanske inte detaljplanering i sig, utan mer av typen "ledigt", "ljus", "värme". Mörkret gör nämligen sitt och börjar ta ut sin rätt. Tända ljus i all ära, men jösses! Nu kan det räcka.
Lagom till Mars sådär, så inser man en och annan dag att det finns en årstid till. Våren. Just det, minnena kommer till livs och man ser tussilago och musöron på björkarna för sitt inre. Längtan blir lika stark som till sommaren, och förvåningen och besvikelsen är plågsamt påtaglig. Det är precis lika skitigt som i början på vintern och grus, smuts, skräp och hundskit blandas i en salig röra där man rör sig. Skog och mark är leråkrar där man önskar att man kunde vistas, men risken för att drunkna i nytillkomna träsk och göra bananskalsvurpor på isfläckar är överhängande.
När väl naturen rycker upp sig och det tränger upp lite gräs och blomster här och där så börjar det faktiskt hända saker. Pang! Så packar näsan och ögonen ihop. Pollenchocken kommer även den som en överraskning och det vackra i naturen blir ett suddigt töcken i tårfyllda ögon. Dofterna i naturen borde förvisso lukta vårlikt, men det kan man inte känna eftersom näsan är en slemfylld, uppsvälld röd köttklump mitt i plytet som inte duger till nånting alls. Jo som lanterna möjligen.
För säkerhets skull så vaknar andra sensoriska funktioner till liv, och likt katter i mars, så poppar och pockar det i kropp och själ. Hanterbart för många månne, för somliga ett äventyr i disciplin och etikett.
Det enda som känns meningsfullt nu är vetskapen om att det faktiskt snart är sommar. Panikerna avlöser varandra. Har det gått ett år redan? Vart tog det vägen? Vad hände? Som om inte det är nog så kommer både jobb och ledighetsstressen konflikta om de få veckor som finns allokerbara. Kommer jag hinna klart med mina projekt, åtaganden och mål innan semestern? När ska jag vara ledig?
Logistikcirkusen tar vid och om så resor eller tältplatser skall bokas så skall kollegors ledighet, sambos, vänners, barns och inte minst släktens hela logistikapparat vändas ut och in innan man kan boka några veckors ledigt.
Så stiger då sakta temperaturen och man har inte riktigt kunnat boka så mycket ledigt som man faktiskt önskat sig, man ser att det finns allt ifrån ruttna träplankor på huspanelen som måste åtgärdas, till bilar som skall hanteras, städas, städas i förråd, en hel trädgård att rumstera och massa andra praktiska saker som skall göras.
Midsommar: Blöt upplevelse!
Någon stans mitt i det som komma skall så är vi då framme vid högsommaren. Jobbet kunde man inte släppa helt, men i övrigt så finns det stunder då man faktiskt kan tända grillen och äta lite gott ett par timmar. Dagsplaneringsarbetet i övrigt har en mycket, för årstiden avgörande förkortning: SMHI.
Sveriges Mest Hatade Institut. Inte för att de i sig har fel särskilt ofta, men för att de likt en bödel har den onöjsamma uppgiften att ta ifrån oss det vi vill ha. Det som vi haft i minne sedan förra sommaren, som vi nu bara vill minnas som en enda lång solig dag på stranden.
Det är inte förrän acceptansen övergår i full nöjsamhet, och att fullständigt sluta bry sig om vädret, som det så blir sommar på riktigt, vilket brukar infinna sig sådär i början på Augusti, och om nu sommaren mot förmodan skulle haft några soltimmar med tillhörande hög temperatur, jag då är alla så trötta på skiten att hösten känns som en befriare i nöden.
Definition på sommar: Första veckan i Augusti, där man precis börjar bli lite lagom övergödd på både sol, värme och grillat.
Sen börjar det om igen från början. År efter år efter år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar