Ljuset är släkt

Efter många års funderande, sådär i skymningstid, alltså när man håller på att somna, så har jag funnit en sanning som inte har med fysikens lagar att göra.

Jag är praktiker och gillar killar som Newton. Om ett äpple lossnar från trädet så trillar det i huvet på den som sitter under. Detta är en naturlag. Inte ett filosofiskt mästerverk, om än det nog är så, många tänker på hur Sir Isaac Newton fick sin snilleblixt om gravitation. OK! Jag sällar mig i jämställdhetsledet och erkänner att jag gillar tjejer som Lise Meitner som klurade ut att atomer (hur odelbart det än kan betyda på grekiska) mycket väl går att dela, om man slungar protoner på dom. Att detta i sin tur skedde i slutet på 1930-talet och fick förödande konsekvenser när män tog över konceptet behöver kanske inte nämnas. Tala är silver, tiga är uran, som vi brukar säga.

Nåväl, fysikens lagar med Newton som exempel, är ju orubbliga, tyvärr. Ibland skulle ju minskad gravitation, vara muntert, t.ex. vid vägningen på morgonen eller när långa uppförsbackar närmar sig.

Icke-fysikaliska lagar då? Jodå! Filosofiska finns det några, och där är det väl bara en som jag känner att jag anammat. Från filmen mannen som slutade röka, med Gösta Ekman och Lena Nyman bland annat. Där nämns "Summan av livets laster är konstant". Det kommer in i filmen för att förklara "Göstas" iver att ersätta nikotinet med allenhanda andra saker. Han sexxar fett helt enkelt. Kröken och maten och godiset och mjo... Det är en ganska bra filosofisk naturlag tycker jag. "Summan av livets laster är konstant". Sug på den en stund.

Fysikens tveksamheter finns väl kanske mest i periodiska systemet där det förekommer lite mellantingsgrundämnen. Dom som inte riktigt vet vad dom skall vara. "Halvmetaller" är väl mest schizofrena. Trots detta så följer de vissa uppsatta regler och lagar.

Lång prolog, men nu kommer vi då till blandningen av fysik och filosofi. Ljuset. Då menas inte ett stearinljus i bestämd form, utan ljuset som fysikaliskt fenomen.

Tillbaka till Newton som inte bara höll på med frukt i experimenten. Han hävdade att ljuset var en ström av partiklar. Sedermera vill man väl kalla det för en typ av energi, fast skall man vara petnoga är man mest överens om att det både är en partikel och en våg. En självklar fysisk lag är det i alla fall såtillvida att om man hetsar upp en atom lite lagom mycket så beskrivs det som att elektronerna (detta är ju synnerligen uppenbart) hoppar mellan elektronskalen (exalteras) och trillar tillbaka i sitt skal. Under denna process så uppstår ljus. I en glödlampa så leder man ström genom en tunn tråd som blir varm och elektronerna blir exalterade och därför lyser den. Om man stänger av strömmen blir det mörkt.
Alltså. Om man inte kittlar och retas med atomer och exaltera elektronerna så blir det mörkt. Då borde det vara så att mörker är "inte ljus". Alltså mörker är "inget i sig självt" Nada! Enligt fysiken.

Men om du liksom jag, legat där på kvällen, i mörkret och filosoferat så måste du hålla med om att mörker inte är "ingenting". Mörker är ju mörker. Inte avsaknaden av ljus. Det är tillochmed så att vi ju faktiskt har ett par olika streck på en skala. "mörkt", "mörkare", "mörkast", "kolmörkt", "vintermörker" och så vidare.

Slutsatsen borde då bli att mörker inte är avsaknaden av ljus utan ett faktiskt oförklarligt fysiskt fenomen. Dock kan samtidigt konstateras att det inte går så bra ihop med ljuset, vilket ju kan stämma in på vilken svärmors- eller syskonrelation som helst.

Syskon eller inte: Ljuset är släkt med mörkret men dom umgås aldrig i samma rum.