Bödamannen (eller svenska män på sommaren i allmänhet)

Med tiden kommer visdomen och erfarenheten. Inte minst när man repetitivt nöter in saker. En sådan erfarenhet som jag fått som förälder till fyra barn tillsammans med deras mor och våra semestrar på Böda är "Bödamannen". Jag sliter med att inte vara kategorisk och ännu mer med att inte vara en sådan själv, men. Döm själva.

Om vi börjar med själva entrén så kör han bilen eller ekipaget när det skall checkas in. Även backar han husvagnen på plats och har tydliga synpunkter på hur det skall bli, eller i alla fall borde bli.
När det skall byggas bo och slås upp tält, förtält eller packas ur bilar och takboxar tenderar mannens barn att få extremt blodsockerfall vilket tar sig uttrycket att samarbetsnivån är låg. Mannens svar på barnens frågor om "är vi framme snart" fortsätter att eka som ett mantra till alla barnens andra frågor.
-" ska vi bada nu"?
-"Mmmm, ehh, va, ehh, mmm, nej"

Efter en stund när han inser att packningen inte stämmer, något fattas och svetten formligen rinner på hans blekfeta överkropp. Då kommer den retoriska frågan "älskling, var la du xxxx". Detta trots att han vet att det är han själv som glömt packa. Hon är erfaren nog att inte låta sig lastas av hans beskyllande fråga och räddar situationen med något i stil med "det löser sig, vi får väl köpa ny". Det är liksom inte ens svar på frågan, men han är avslöjad. Detta tenderar inte att verka lugnande på mannen vars svettningar nu nått den nivå där han rotat fram en öl för att fylla på vätskenivån och komma i lite stämning.
Allt medan ölen rinner ner så kommer han, i visst samarbete med övriga, igång med installationen och han känner visst lugn infinna sig, men hur bra det än går så är det dags för bilkörningens sex timmar att ta ut sin rätt och även hans blodsocker sjunker. Vätskenivån lika så, eftersom han mest öppnade ölen som en markering att semestern börjat, men glömt att dricka den.

Värmen och svettningarna till trots. Det hör liksom till både svensk högsommar och att rigga ett campingboende. Det mullrar till i horisonten och innan man vet ordet av så blandas svetten med regndroppar och hans tidigare torra shorts övergår i en alltmer sjunkande lågt sittande kjol. Fuktiga, eller genomblöta, glider de ner och hindrar hans smidighet samt visar upp att han visst har hår över hela ryggen, ända ner på skinkorna. Att kalla det klyfta, är inte rättvist. Han visar snart halva röven.

Det behövs nu inte mycket, eftersom han bara vill bli klar, och när något barn plötsligt, i ivern att hjälpa till klafsar in i tältet med grisiga foppatofflor och kastar sig med famnen full av kuddar på den halvt uppblåsta luftmadrassen, rinner hans sinne snabbt och ut kommer alla de ord som han gått och samlat på sig under dagen. Det lyckliga barnet blir snart varse om det olämpliga i insatsen. Detta reds dock alltid ut den första gången och stämningen tenderar att gå uppåt efter det. Mannen biter ihop och försöker vara en god far.

När sedan natten passerat och första dagen gått så är det dags att presentera mannen ytterligare. Till utseendet denna gång. Med risk för att schablonisera, så...
Han har från och med nu aldrig tröja på sig igen. Detta gäller såväl till frukost, när han diskar, är på stranden, i livsmedelsbutiken eller på campingens restaurang. Han är nöjd att visa att han fått färg. Röd! Illröd till och med. Denna röda lekamen är antingen rödast högst upp på huvudet, där han inte är så hårfager, eller så är han rödast mitt på magen. Den stora, svullna kalaskulan. Inte alltid hälsofarligt stor, men inte desto mindre mycket markerad. Oavsett hur kraftiga eller muskliga armar han än har är benen oproportionerligt smala.

Kroppen är prydd! Detta är också något han gärna visar upp. Dels med en sammanhängande hårig massa i mörkt eller gråspräckligt. Denna täcker både bringa, rygg och som tidigare nämnts, gärna ihopväxt med mer självklara kroppsbehåringar. Kanske har han också för att markera friheten och manligheten, börjat odla skägg och låter det växa fritt. Inte för att jag har åsikter om det, men, Mannen liknar alltmer en apa fullt ut.

I övrigt kan man på kroppen utläsa det mesta ur myndigheternas register, även sådant som inte ens får registreras, men... Mannen har tatueringar som avslöjar allt från vad förra frun hette, vad nya frun heter, att han hejar på Hammarby, gillar amerikanska motorcyklar, att han kompenserar det onda med det goda och har en ros invid dödskallen och avslutningsvis, vad alla barnen heter, både de med gamla och nya frun. Han är så identifierad att han egentligen inte ens skulle behöva pass när han reser utomlands.

Huvudbonaden kan gott och väl vara en mössa från favoritlaget, i grönt och vitt och så ful modell att den näppeligen duger som solhatt. Här finns variationer, men huvudbonad är nästan lika självklart som de fastväxta solglasögonen i ansiktet. Dessa är av varierad form och sätts bara i pannan när klockan passerat kolmörker ute och han faktiskt inte hittar sin öl.

Han har någon sorts religiös uppfattning. Vilken är dock oklart, eftersom det tatuerade kristna korset mycket väl kan kombineras med ett läderband rund halsen med en stor hednisk symbol från antingen Tors arsenal av hammare eller någon suspekt dödskalle från en djävulsdyrkarsekt han hört talas om.

En till utsmyckning under hela semestern är en 33 centiliters aluminiumburk med texten "Mariestad" eller "Norrlands guld". Alternativt en 50 centiliters "Pripps blå". Denna burk ser ut att vara fastväxt i hans hand och finns med i allt han gör. Inte för att han slukar alldeles för många, utan för att han tycker att det passar hans image (och troligen gillar öl).

Det finns två kategorier sedan vad gäller skor. Den ena sorten sparkade av sig skorna redan när han klev ur bilen och sätter inte på sig dem igen förrän det är dags att åka hem.
Den andra sorten har växlat till "Foppatoffla", eller ännu hellre, nån "flip-flop-variant". Denna får då hänga med under hela semestern.

Mannens vikt, må som sagt inte alltid vara i övre riskzonen. Dock är det av nöden tvunget att han sitter sönder minst en "Brasse-stol". Detta kan utläsas, dels av mängden stolar som står utanför återvinningen, dels på hans rivsår på ryggen som uppstod när han brakade igenom.

Det som kan förefalla något förvånande i denna stereotypa beskrivning är att mannens sysslor inte bara är att vara tung, lukta öl och sitta still. Han leker gärna i vattnet med sina barn. Brutala lekar där de små barnen kastas likt trasor i vattnet. En lek som lyckligtvis nästan alltid slutar väl. Man spelar också gärna minigolf, bar överkropp såklart, deltar aktivt i bollsporter och annat. Övrigt vad gäller badande är att han alltid springer för kort ut i vattnet innan han likt en valross slänger sig i nån dykningsliknande val-strandning. Roar de övriga på stranden.

Han kan, eventuellt också ha drabbats av någon ambition att bättra på sin kondition lite under semestern, varför han de två första dagarna tar en promenad i motionssyfte. Detta tenderar dock till att vara nog för att han skall känna sig nyttig för resten av sommaren.

Det mest säkra sättet att finna en man enligt denna beskrivning är att besöka campingen kring 19:00. Då kommer man finna hundratals kolgrillar som ryker av tändvätska och förkolnade flintastekar. Vid varje grill sitter en man. Det slår inte fel. Aldrig. Eller, jo faktiskt. Häromkvällen gick vi en promenad på 1,5 timme, och passerade nästan alla tomter på hela campingen och såg väl 2-300 grillar med "Mannen" som grillade. Utom en! Där satt en kvinna. Det syntes dock inte ens en man på campingtomten, så att det skulle vara ombytta roller, kan inte beläggas. Möjligheten finns.

Man kan även finna mannen i köket. Inte alltid i matlagningssammanhang, men gott och väl när det handlar om att diska. Att diska är en frizon. Här kan man faktiskt prata med andra män om väsentligheter som vädret, tiggare eller skryta om husvagnens beskaffenhet. Ibland undrar man om detta är det enda tillfälle då mannen sköter sin hygien, för i alla fall händerna blir ju rena. Åtminstone en stund.

När det gått en tid och mannens skägg nått orediga längder, då brukar den röda kroppen övergå i något mer brunt. Fläckvis, med vita flagnande fjäll och rosa "kontinenter" av nybildad hud inunder. Likaså kan den lätt ihärdiga konsumtionen av öl göra att han allt oftare luktar "man".

Jag har inga tatueringar, inte barn med flera kvinnor, inte heller en dödskalle runt halsen, dricker inte Mariestad eller Pripps Blå, men... I övrigt kanske detta är en berättelse och beskrivning om mig själv.

Jag kämpar emot.
//
Martin Lange

Namaste, Martin Masala

Jag har just avslutat en veckas besök i Indien, i syftet att jobba, lära, förstå, uppleva och umgås. Jag har med årens lopp fått en hel del vänner där, och dessa är en viktig del i varje besök jag gör.

Att det över tid sker stora förändringar, råder ingen tvekan om. På samma tid som det i övriga världen funderas på om man skall gå mot utveckling, eller inte, så tar Indien gigantiska steg framåt inom allt från infrastruktur till demokratisering i fråga om att helt tvätta bort korruption och mygel.
Här är några iakttagelser från senaste resan
Jag tillhör inte den stöddiga resenären. I alla fall inte när det kommer till erfarenhet. Så det skulle ändras på nu. Taj Mahal t.ex.
I grupp om fem; Jag, två kollegor och en värdig representant för Indien, tillika kollega hos partnern vi jobbar med. Och en chaufför, åkte iväg 05:00 på morgonen från Delhi mot Agra, en nätt resa på 200 km och 2:45 timmar.

Karta över resa från Delhi till Noida

Fortsatt jetlaggad så innehöll resan en hel del sömn.

Väl framme parkerade vi (alltså, chauffören som skötte logistiken denna dag).
Monumentet som är byggt i vit massiv marmor har de senaste åren börjat gulna lite som ett resultat av dålig luft och framförallt höga kolväten. För att råda visst bot på det, så får man inte köra bil så nära. Därför är olika el-tuc-tuc, eller kameldragen vagn alternativ. Vi valde dock att gå.

Kameltaxi utanför Taj Mahal

Incheckning sköttes av vår representant och priset är olika för turister och Indier, men å andra sidan ger det högre turistpriset, viss förtur. Inget vi märkte av eftersom vi var ute så tidigt att inga köer bildats ännu.
Som på alla ställen man kan gå in, så är det visitering, genomsökning av väska och metalldetektor. Säkerheten framför allt. Väl inne genom kontroller och biljettuppvisning, så går man snart genom första valvet för att komma in i parken som omger undret. En storslagen syn må sägas.

En välfotograferad vy över Taj Mahal

Historen bakom monumentet är tämligen burlesk. Men samtidigt helt otrolig. Jag hoppar över detaljerna, men monumentet är alltså endast avsett för de kremerade kvarlevorna av upphovsmannens hustru. Numera även han själv. Det är allt. Inget kök, inga sovrum, inga barer, ingen matsal. Således alltså ett mauosoleum.

Ge sig ut på egen hand.
Innan jag ger mig ut, är mina vänner i Indien mycket måna om att jag inte skall bli lurad, hamna i problem eller svårigheter. Det faktum att man blir varnad av dem man känner, borgar för att dom vet vad som gäller på stan och vilka som rör sig där.
Men just att dom bryr sig, är en medfödd eller kulturell talang? Alla jag mött, även på stan, har på samma sätt borgat för min säkerhet, mitt välbefinnande och visat oro för att jag inte skall ha en positiv upplevelse av landet. Resultatet? Jo, jag minns just alla vänliga människor som engagerar sig. Hur ofta går vi fram till främlingar och frågar hur de mår, var de kommer ifrån eller hjälper dom tillrätta? Nä, vi är vanare med demonstrationer och inlägg på FB som kallar främlingarna för ord, där deras tillvaro görs otrygg. Jag skäms uppriktigt när jag tänker på detta och jämför med hur ett helt folk med så många religioner och kulturer kan fungera tillsammans så bra. Hur man tar emot nya besökare med ett öppet och nyfiket sinne. detta trots att de är 1,3 miljarder muslimer, hinduer, kristna, judar, buddhister, män, barn, kvinnor, fattiga, rika och urfattiga.


T-banan. Den heter metro och om du säger Subway så menas en gångtunnel under gatan. Där finns inga tåg. Britterna till trots. Metro heter det (mitt mantra för att inte åka tillbaka och förvirra Indierna med mitt svammel om vägundergångar).
Tunnelbaneturen från City (Connaught Place) till hotellet i Saket är ganska lång. 35 minuter kanske, så man hinner läsa skyltarna. "For senior citizens & differently abled" står det på en. Vad betyder det? ”För gamlingar och annorlunda förmögna”? Jo. utan en blick. utan att förstå hur det går till så reser sig den 30 åriga, solglasögonprydda, välklädda mannen upp. Det kommer någon som är mitt emellan "senior citizen" och "differently abled". Och den yngre står medan den äldre sitter. Kunde ju hända i Sverige också, en bra dag, men… efter en stund kommer två flickor ombord. Den ena mår dåligt. Blek, vinglig, glansiga ögon. 18 år kanske, så, ”gammal” är hon inte. Men… "differently abled", absolut! Då reser sig mannen och den bisittande äldre mannen och lämnar två platser. Vinkar dit flickorna som tackar. Ingen dömer. Ingen vet! Är hon full en söndagseftermiddag? Det kan mycket väl vara så faktiskt. Jag såg flera ungdomar som festade på söndagen. Å andra sidan. Det är den enda lediga dagen i vissa fall.

I huvudsak ståplatser på tunnelbanan

Det kostar 20 spänn att spotta i tunnelbanan. why? en ny arena öppnar sig. Ett modernt samhälle sätter regler. Direkt! Nedskräpning är inte ens en option. om det kostar 200 Rupies att spotta? Alla inser att det är än dyrare att skräpa ner. Nöjd att se regelskylten och även att den efterlevs. Men hey? Vilka skulle spotta på ett förödande sätt? Spott är ju typ fukt! Det torkar väl?! Men njae... För den invigde så tuggas en typ av snus i Indien vilket är både kraftigt vätskande och dessutom rött i färgen. Det gör att där det inte är tunnelbana, och inte är förbjudet att spotta så ser det mellan varven ut som Muhammaed Ali gått bärsark på någons mun mot väggen, där den slagna sedan spottat ut garnityret och tillhörande kroppsvätska.
Smart biljettsystem, med polletter som är av ”nuddistyp”.

En Pollett laddad med 16 Roupies, motsv 1:60 SEK

Dessa köper man för typ 1.60 SEK för en halvtimmes resa. Givetvis finns det även olika typer av förköpssystem men jag lät detta bero.
I övrigt vad gäller tunnelbanan. Exakt som i Sverige. Fast nä, lite renare, eluttag på tågen så man kan ladda mobilen. Tätare mellan tågen och säkerhetskontroll. Röntgen av väskan och metalldetektor, kroppsvisitering. Det är kärlek. Att alltid bevaka äktheten och sätta den i fokus ger ett perspektiv på att det alltid finns ett hot någonstans. Inte ett hot från muslimer som valfri rasse i Sverige skulle anse, utan ett hot från alla. Jag, blek, vit, rakad, kavaj, blir också granskad, genomsökt och kontrollerad. Granskad, men Jo! Jag är ju främling i deras land. Men rättvist behandlad och kontrollerad. Säkerhetskontroller i tunnelbanan? Men, allvarligt, var small det sist? Delhi eller Stockholm? Oslo? sug på den! friheten har ett pris, men det måste inte betyda att myndigheterna läser varje mail. Det finns alternativ. På flygplatsen hem upptäckte jag ett "handbagage" som var en typ mindre Ikeakasse. Full med något och ihopsydd?! Denna stod ensam på golvet i kön till passkontrollen och en stund till synes utan ägare. Oroligast blev mannen i turban bredvid mig när jag började fråga runt vems väska det var. Han tömde sitt register på tre eller fyra språk, ganska högljutt tills någon gav sig tillkänna. Oroligheter lurar bakom varje hörn och det är klart att det vore naivt att tro att det är säkrare med det handbagaget bara för att det passerat 3 säkerhetskontroller innan.



jag har inte ätit på Mc Donalds i Indien förr så nu var det faktiskt dags. nej. att servera död kossa vore otänkbart i ett land där kon står för moderskap och fortplantning, mjölk och helighet. Livet självt enligt vissa. så. Mc Chicken i olika varianter finns. och!!! ”Mc Spicy Double Decker Veg”. Ett "tema" på menyn just nu. en dubbelburgare med en Tandorikryddad sås. en kikärtsbiff och lök, grönsaker. Gott? Troligen den bästa jag fått på Mc Donalds någonsin. väldigt köttig upplevelse, för den som behöver det. En hetta som får El Maco att smaka grillkrydda.  Tillochmed jag fick en svettning.

”Mc Spicy Double Decker Veg”

När jag promenerade på staden, runt Connaught Place, i solskenet, blev jag lite törstig. I exakt samma stund passerade jag otippat nog ”The beer Café” med en hovmästare utanför som frågade om det inte skulle sitta bra med en kall öl. Smal dörr och trappa upp till terrassen.

Trappaun upp till The Beer Café

På den lilla uteserveringen, terassen, så slurkade jag i mig ett par kalla King Fisher och njöt av solen. Utsikten över centrala Delhi och det enorma vimmel som finns där en söndag var precis vad jag behövde.

Ett Selfie-försök att se cool ut på terrassen till The Beer Café

Efter några kalla gick jag vidare till Palika Bazar, vilket är en underjordisk marknad. Ett par hundra nasare med små butiker som har fantastiska priser för den som vill köpa en Samsonia eller Nokila L 1020. Kanske en skinnjacka, tyg, strumpor, klockor, ja, du förstår konceptet. Vi var några stycken som besökte marknaden. Tusentals... och jag var den enda som inte var från Indien. Om man har ordet turist stämplat i pannan eller om man är rakad på huvudet och blek så får man bra service och uppmärksamhet. ”Excuse me sir, come, look, just look”. ”You want new Jeans?” Den bästa var dock "hairtrimmer and shaver. very cheap for you". ja, som läget är nu så kan de sakna motor. Jag sköter det lilla jag har med en hyvel.
Det svåra är inte att få en massa erbjudanden om produkter. Det svåra är att inte bli oartig och otrevlig när man tackar nej. Mitt eget fynd i denna ”slingra sig ur” var att inte säga ”No” på dålig engelska, utan att säga ”Nej”, med svenskt uttal. Det är nämligen precis så Indierna själva säger. På Hindi. नहीं. Uttalas precis som du läser det. “Nej”. Det räcker då oftast att säga det två gånger istället för fyra, vilket jag inte har med ökad tydlighet att göra…

En snabb tatuering kanske? Palika Bazar

I landet med elefanter och tigrar finns även "malls" som heter duga. Gigantiska gallerior. Mycket importerade varor säljs, även om många textiler säkert är sydda i Indien från början. För mig är det inte så exotiskt dock. Jag gillar inte att åka 450 mil för att köpa något från USA som tillverkats in Indien och skeppats jorden runt ett par varv med en Adidaslogga på till ett iofs. hyffsat pris jämförelsevis, men... nä. Det gör dock indierna. Shopping är ett resultat av ekonomisk framgång, och framgång föder framgång.

Select Citywalk Mall

När pengarna snurrar får folk jobb och sysselsättning. Man kan också placera pengarna i en lägenhet och sitta och vänta på att de skall växa av sig själva, vilket vi på nåt sätt tenderar att göra i Sverige. I Indien handlar man. Även lägenheter, vilket det, öster om Delhi, i Noida och Greater Noida byggs sjuka mängder av. Höga hus med alla faciliteter till vettiga priser, eller vad sägs om tvättservice, städ, restauranger, gym, garage, gemensamhetsrum i källaren. I VARJE hus. Hyran är hög. ca 300 i månaden för att inte tala om lägenheten som kan kosta 70-110 lakh (googla det du).

Ett av ca 20 nybyggen öster om Noida

Sammanfattningsvis är Indien ett allt bättre ställe för många. De går från klarhet till klarhet i utveckling där korruptionen kastas till förmån för tightare demokratiska värden. Det råder ingen tvekan om att det är oerhört långt kvar innan fattigdom och miljöfrågor är utrett och utrotat, men de har absolut rätt attityd, vilja och engagemang.

Jag skulle kunna vänja mig att bo med så vänliga människor som jag mött där. Många av oss klagomurs-stångande Svenskar, ja räkna in mig dit, kan lära oss mycket av folket i världens största demokrati, Indien!

Namaste

Den sociala ölen

Pscchhht!

Detta vänder sig både till dig som dricker öl, men även till dig som inte gör det.

Varning! Alkohol kan skada din hjärna och dina övriga organ. Det är vanebildande och det finns risk att du i berusning fattar fel eller dåliga beslut. Att du gör andra eller dig själv illa som ett resultat av dessa beslut. Bilkörning i kombination med alkohol är direkt idiotiskt och därför förbjudet!
Utöver dessa rent självklara riskerna, är öl något som innehåller kolhydrater, dels som sockerarter, dels som alkohol. Alla dessa energikällor måste vara av centraliserad typ, då de tenderar att samlas på mitten av kroppen som "ölmage".

Denna muntra inledning är ju något som alla känner till. Ändock så lever vi i ett samhälle där alkohol är lagligt att konsumera, sälja, tillverka, njuta och marknadsföra.

Jag förbehåller mig därför rätten att nu övergå till ett något romantiserande kåseri över en av dryckestyperna, nämligen öl!

Att öl är kultur är fakta. Dels när vi umgås med den, mer om det senare, Men även när den bryggs, då jästkultur kalasar på sockret i malten.

Processen, helt naturlig och genial. Malt görs av säd (oftast korn), alltså spannmål. Man kan göra gröt, bröd eller lim av säd också, men om man låter kornen gro lite, så bildas istället sockerarter. Därefter torkas malten under värme, krossas och kokas i omgångar för att fälla ut sockerarter och bryta ner proteiner.
Humle eller andra örter/växtdelar tillsätts, även det i omgångar för att ge smak och doft.

Sockerarter ja. Jo, det finns en till synnerligen naturlig resurs som heter jäst. Jäst tillsätts till vörten, som är en slutprodukt efter mältning och mäskning. Jäst är en encellig svampform som i vissa former och arter har en enorm attraktionskraft till socker. Lyckligtvis har det en livsstil som gör att de förökar sig själva när de får näring från socker och enkelt uttryckt "kissar de ut alkohol och pruttar ut koldioxid". Det är således det som bildar alkoholen och bubblorna i ölen.

Detta var väl typ ölproduktion i en rapp version, men ack så inspirerande.

Öl är en gammal dryck. 7000 år enligt källor och 4000 år enligt andra. Äldre än mig under alla omständigheter.

Att vikingarna under den mycket tidiga medeltiden drack öl vet man. Även mjöd dracks, vilket är en betydligt enklare, men lite dyrare process då Honung används som socker. Blandas med vatten och jäst och jäser till en rusdryck som väl just kan avnjutas som... rusdryck.

Och idag då. Ölet idag är ju en konstart som ger oss en hel djungel av typer, smaker, styrkor och karaktärer. För att inte prata om inspirerande namn och färger, dofter och besserwissrar. Jag är inget proffs på öl, annat än i avseendet att dricka det och kunna mumla lite om vad jag tycker. Senare på natten, sluddra om detsamma.

Sluddrandet ja. Jo, för Er som inte dricker rusdrycker så är det så att Alkoholen i ölet har en viss avtrubbande inverkan på nervsystemet. Det låter ju hemskt när man tänker på det, men när man dricker öl, så är det ju smaken och endast smaken som har betydelse. Ruset är en tråkig biverkning och vi alla skulle väl helst se att all öl var alkoholfri, eller? Njae. Alltså, det här avtrubbande, är också något avslappnande, inspirerande och precis som den drog det är så förändras hjärnans verksamhet något under dess inverkan. En del fastnar helt för denna berusning, varvid alkoholism kan uppstå. En mycket tråkig biverkning som leder till alla möjliga tråkiga konsekvenser. Bör undvikas.

Närhelst öl konsumeras så finns en hel radda kemi och kemiska reaktioner att hålla reda på. Antingen skiter man i detta och dricker, blir full, bakfull och börjar om när man tycker att man vill. Eljest, så lär man sig att kroppen tar nervgiftet Alkohol (Etanol) C2H5OH och bryter ner det till acetaldehyd CH3CHO.. Det är det som luktar om en berusad person. Alltså inte alkoholen i sig. Acetaldehyd i sig bryts ner till ättiksyra i CH3COOH. Därefter kastar kroppen ut ättiksyran i urinen och man är nykter. Till saken hör att det krävs en hel del tid och energi för att bryta ner acetaldehyd till ättiksyra och
under lagringstiden i kroppen (timmar) mår man i allmänhet inget vidare, baksmälla. Men så länge som Etanolen far runt i kroppen i en lösning på 0,5 - 1,5 promille så är man oftast en rätt glad typ. Bil får köras i Sverige om koncentrationen i blodet är under 0,2 promille, men för tydlighets skull. Vid bilkörning skall ingen alkohol intas före utövandet, punkt.

Det finns mycket mer om historien kring öl, ölets betydelse, bruk och vanor än vad jag både vet och kan hantera, så jag tänkte dra lite modern historia istället.

Tänk vilken amerikansk film som helst. En action, drama, deckare, thriller. Nånstans i filmen går en halvt slagen hjälte raka vägen till kylskåpet, troligen inte ens hens egna, utan gärna hos kompisen. Utan att ens fråga, tar fram en öl, som öppnas genom avskruvning av kapsylen. pschht. Rätt sällan ser man dock personen i fråga dricka ölen. Det är mer en grej.
Nu vet jag inte om detta är representativt för amerikansk livsstil, utan kanske mer en "filmtradition" på samma sätt som alla telefonnummer börjar på 555.

I svenska filmer är det tvärt om. Personen, i den mån det nu förekommer öl, hämtar, köper eller beställer den sällan, utan man "har bara en öl plötsligt". Däremot så dricks det av den, och för att understryka sinnesstämningen, så skall detta avläsas i hur ölen dricks. Avnjutes med halvslutna ögon (nöjd och belåten, harmonisk). Sippas på (überklasspamp som inte kommer konsumera hela ölen). Sveps direkt ur burk (är de en ungdom så skall man förstå att berusningen kommer vara avgörande för nästa händelse, men är det en vuxen så betyder det "drog för bedövningens skull").
Detta är mina synnerligen egna tolkningar, men kanske har jag medhåll.

Min personliga första erfarenhet var tillsammans med mina tre ungdomskamrater. Vi köpte folköl, okänt märke och konsumerade medan vi tittade på Razzel eller Jacobs Stege på TV. Jo vi hade hemmakvällar minsann.

Sedan blev det öl i bastun när jag och en vän lånade ett hus i Sälen i Februari typ 85. Vi lyckades köpa öl och givetvis var det då jag lärde mig att öl luktar bröd om man häller det på bastun. Genidrag!

Idag har jag alltid flera sorter hemma och trots att det tappar i modernitet enligt B-wissrar, så gillar jag IPA av olika märken. Mycket smak och lång härligt känsla efter varje klunk.

Öl är kultur och njutning. Belöning och berusning. Hanteras med finess och avnjutes antingen ensam, men helst i sällskap.

Öl är en social dryck!
Ring, kom och njut en kall på altanen!

Vad kostar en torsdag och är blått tungt?

Vi har fyra barn, så under årens lopp har man väl fått en och annan fråga som är helt ryckt ur sitt sammanhang och saknar logiska svar.
Alltså, barn ser saker, barn försöker finna logiska förklaringar i sina tankar, och när deras egen fantasi inte räcker till så läcker det ut som en osammanhängande fråga.

"Ordning och reda, pengar på freda", sa jag någon gång. Inget konstigt med det. Men för ett barns hjärna... Va?  Om man får pengar på en fredag, vad kostar då en torsdag och javisst! Så är det! Frågan kom som ryckt ur inget sammanhang som helst.
Pappa, vad kostar en torsdag?
Efter lite terapi med barnet så löste det sig och vi förstod varann. Jag sa en ramsa som inte har med nåt verkligt att göra men för henne fanns det samband. Det är ju länge sen nu, men nåt som ändå var värt att minnas.

Nuförtiden, när barnen själva kan dra logiska slutsatser (med varierat resultat), så har min russinhjärna börjat hitta egna underfundigheter och frågor i tillvaron. Den söker efter nya olösliga problem.
Jag menar, oändligheten, hallå?! Det har vi ju klarat ut rätt många gånger nu, över ett par flaskor vin och så. Nä, vi snackar NYA utmaningar.

Det finns forskare som klurat ut att vänster hjärnhalva (oftast) är den som ger svar på självklara saker som språk, tal, matematik, logik, jaget och annat nödvändigt. Höger halva däremot, skall vara det mer konstnärliga, intuitiva, känslosamma och så. Skall vara... Min högra är inte helt överens om detta.

Min vänstra ägnar sig åt jobbet. Bara! Ensam! Så om jag måste vara konstnärlig på jobbet, typ sätta en färgklick på en webbsida som programmeras fram, då tar den inte hjälp av höger, utan slumpar själv fram en färg och smetar ut den på sidan. Klart! Alla blir inte imponerade av sån design, men vänstern bedömer det som färgsatt enligt instruktion och därmed bra! Vänstra halvan är stabil och duktig! Jag är nöjd och vi är vänner.

Höger däremot! Här kommer det igen. en ström av idioti och dumheter till vänster som förväntas ha svar. I går morse. På tunnelbanan, från St. Eriksplan, såg jag en reklamskylt och vips så rökte höger halva på, och började flumma. Men! Jag hann stoppa upp signalen och reflektera över den, vilket ledde till "overflow" och detta kåseri.
Oftast är det ett flöde som från en hel dagisklass från höger hjärnhalva med galna dumma och omöjliga frågor till den vänstra. Höger halva betraktas rätt ofta av mig, och vänster halva som onödig.

Nu minns jag inte vad det var reklam för, men frågorna högerhalvans uppslag var solklart! Frågorna haglade. "Vilken färg är tyngst? Vad väger vitt? Är svart tyngst? Undrar om det bir samma svar om man frågar alla på jorden? visst är gult lättare än vitt? Är blått tungt?"
STOP! Jag ryckte i nödromsen! Idiothalvan bara öste på frågor och vänster vek ner sig med att åtminstone försöka katalogisera frågorna och började därefter väga färger i huvet. Nej! Jag menar inte då vad en burk blå färg väger, utan liksom nyansen i sig. Om den skulle väga nåt.

Eftersom jag stoppade trafiken så blev det lite kaos och urspårningar på mitten och en molande huvudvärk tornade upp i horisonten.
När man tystat höger halva som ett litet barn och helt kallt slutat lyssna på den, så återstår bara sviterna i vänster. Väger färger? Är gult lättare än vitt? Det är lika ologiskt som "Onsdag är väl inte ett hus eftersom ofta sju?". Osammanhängande trams. Men...

Har man nu fyra barn som tränat upp vänster halva på omöjliga problem som, "kan änglar gråta?" eller "varför heter det gräs?", då vill min hjärna förknippa omöjliga problem med små söta barn som faktiskt finns i både hela min hjärna och i mitt hjärta.

Så kanske är det så ändå, att när höger halva ställer till med tokroliga problem och omöjliga frågor, så är det i själva verket en lek, halvorna emellan som knyter band, skapar utveckling, ger känsla och värme och helt sonika är ett barn-föräldrarollspel. Samtalet mellan barnet i mig och mitt logiska jag, det mest utvecklande för både stora och små, höger som vänster.

Ljuset är släkt

Efter många års funderande, sådär i skymningstid, alltså när man håller på att somna, så har jag funnit en sanning som inte har med fysikens lagar att göra.

Jag är praktiker och gillar killar som Newton. Om ett äpple lossnar från trädet så trillar det i huvet på den som sitter under. Detta är en naturlag. Inte ett filosofiskt mästerverk, om än det nog är så, många tänker på hur Sir Isaac Newton fick sin snilleblixt om gravitation. OK! Jag sällar mig i jämställdhetsledet och erkänner att jag gillar tjejer som Lise Meitner som klurade ut att atomer (hur odelbart det än kan betyda på grekiska) mycket väl går att dela, om man slungar protoner på dom. Att detta i sin tur skedde i slutet på 1930-talet och fick förödande konsekvenser när män tog över konceptet behöver kanske inte nämnas. Tala är silver, tiga är uran, som vi brukar säga.

Nåväl, fysikens lagar med Newton som exempel, är ju orubbliga, tyvärr. Ibland skulle ju minskad gravitation, vara muntert, t.ex. vid vägningen på morgonen eller när långa uppförsbackar närmar sig.

Icke-fysikaliska lagar då? Jodå! Filosofiska finns det några, och där är det väl bara en som jag känner att jag anammat. Från filmen mannen som slutade röka, med Gösta Ekman och Lena Nyman bland annat. Där nämns "Summan av livets laster är konstant". Det kommer in i filmen för att förklara "Göstas" iver att ersätta nikotinet med allenhanda andra saker. Han sexxar fett helt enkelt. Kröken och maten och godiset och mjo... Det är en ganska bra filosofisk naturlag tycker jag. "Summan av livets laster är konstant". Sug på den en stund.

Fysikens tveksamheter finns väl kanske mest i periodiska systemet där det förekommer lite mellantingsgrundämnen. Dom som inte riktigt vet vad dom skall vara. "Halvmetaller" är väl mest schizofrena. Trots detta så följer de vissa uppsatta regler och lagar.

Lång prolog, men nu kommer vi då till blandningen av fysik och filosofi. Ljuset. Då menas inte ett stearinljus i bestämd form, utan ljuset som fysikaliskt fenomen.

Tillbaka till Newton som inte bara höll på med frukt i experimenten. Han hävdade att ljuset var en ström av partiklar. Sedermera vill man väl kalla det för en typ av energi, fast skall man vara petnoga är man mest överens om att det både är en partikel och en våg. En självklar fysisk lag är det i alla fall såtillvida att om man hetsar upp en atom lite lagom mycket så beskrivs det som att elektronerna (detta är ju synnerligen uppenbart) hoppar mellan elektronskalen (exalteras) och trillar tillbaka i sitt skal. Under denna process så uppstår ljus. I en glödlampa så leder man ström genom en tunn tråd som blir varm och elektronerna blir exalterade och därför lyser den. Om man stänger av strömmen blir det mörkt.
Alltså. Om man inte kittlar och retas med atomer och exaltera elektronerna så blir det mörkt. Då borde det vara så att mörker är "inte ljus". Alltså mörker är "inget i sig självt" Nada! Enligt fysiken.

Men om du liksom jag, legat där på kvällen, i mörkret och filosoferat så måste du hålla med om att mörker inte är "ingenting". Mörker är ju mörker. Inte avsaknaden av ljus. Det är tillochmed så att vi ju faktiskt har ett par olika streck på en skala. "mörkt", "mörkare", "mörkast", "kolmörkt", "vintermörker" och så vidare.

Slutsatsen borde då bli att mörker inte är avsaknaden av ljus utan ett faktiskt oförklarligt fysiskt fenomen. Dock kan samtidigt konstateras att det inte går så bra ihop med ljuset, vilket ju kan stämma in på vilken svärmors- eller syskonrelation som helst.

Syskon eller inte: Ljuset är släkt med mörkret men dom umgås aldrig i samma rum.

En vetenskaplig promenad

Jag har börjat promenera. För motionens skull. För att få det att hända har jag lagt in det i vardagen, så jag går mellan Fridhemsplan och jobbet i Solna. en nätt tur på 42 minuter.
Eftersom jag är lite galen, min pappa brukar kalla det "twisted mind", så kan jag inte promenera utan att hjärnan finner det lite tråkigt och därför söker efter mönster och avvikelser. Det e...nklaste, som väl många gör? är väl att följa stenläggningen på något sätt, men min sjuka hjärna nöjer sig inte med det inte.

Framförallt så börjar den omedvetet att söka efter perfektion och extremer i omgivningen. Det finns många sådana exempel, som när jag överblickade ett koppel med tvåhjuliga kamikazetorpeder (cyklister). Hälften verkade ha hjälm, och därefter är den promenaden förstörd av meningslös hjälm-och-skallberäkning. 50% Mer? Mindre? Det drog snabbt iväg och hjälmarna vann, men hjärnan ville hitta flera mönster. Var det män på gamla cyklar som inte hade kruka eller paranta damer med yvigt hår? unga? strax innan målgång är jag som vanligt bara mer förvirrad och dessutom upplyst av en hoper meningslös, osammanhängande statistik.

Torpeder för övrigt, är ju helt livsfarliga. som fotgängare är det inte en fråga om man skall skada sig, utan hur. Bortsett från att min hjärna är vrickad så prenummererar ju min vänsterfot på vrickningar. Dock har jag insett att de verkliga hot man utsätts för som fotgängare är cyklister, hundar, hundägare, bilar och sniglar.
Sniglar till att börja med utgör mellan varven en snorig hal massa, vilken det nog vore mest pinsamt att skadas av. "Han halkade på en snigel och bröt lårbenshalsen". Moget! Det andra animaliska hotet är hundar, vilka verkar bli jätteinspirerade av främlingar som i motsatt riktning går i rask takt. Det inbjuds ofta till lek, eller så sätter den bullriga köttkvarnen igång och en avrättning känns annalkande.

Cyklister verkar ha en känsla av att deras miljömedvetna insats, är av vikt för samhället, och då så pass viktig att typ "blåljus" gäller. Alltså, andra skall flytta sig. "Fotfolket! Vik hädan här kommer en cyklist som gör en viktig miljöinsats och det är bråttom att rädda miljön". Jag har lite olika approach, men jag vill inte dö, så då stöter jag lätt på nästa hot, hundägarna. Hoppar man åt sidan från en gångväg, hamnar man i gräset. Hundägare plockar inte alltid upp skiten efter sig så då samlar jag på mig den under mina fötter. Inte muntert och luktar illa på bussen hem.

Till sist då så har vi bilisterna. Dessa är nog faktiskt det minsta hotet eftersom de inte så ofta kör på gångvägar och trottoarer, dock så måste man korsa en och annan väg ibland och då har vi en konflikt. Som gammal Indienresenär har jag dock ett övertag mot mesiga svenska bilister. Kör man "chicken race" mot Svensson så stannar de. Alltså det är bara att kliva rakt ut i gatan och markera sin suveränitet med en hand i luften "STOP". Samma teknik i Indien kräver en karisma stor som Shiva för att ha en chans. Där är det race på allvar! Fegisar göre sig icke besvär.

Som avslutning på min sjuka hjärnas funktion, måste även mina hela två veckor militärtjänst (innan jag vapenvägrade och sökte vapenfri utbildning) nämnas.
På I1 i Kungsängen, Livgardet, var exercistiska övningar en viktig del av utbildningen. Man fick sonika lära sig att gå… Som artonåring! Jag hade viss övning på att promenera redan innan utbildningen, dock inte att göra detta i takt med andra. Av en händelse så satte det sig i min antimilitanta hjärna att vänster kommer före höger och att vänster kommer först. Vänster, vänster, vänster-höger-vänster. Ett idiotmantra som fastnat.
Insåg under mitt promenerande att vissa låtar var i samma takt som jag ville promenera. Trevligt att gå i takt tycker kroppen. Men... hjärnan vägrar låta sätta ner höger fot på taktslag "ett" och "tre". Det måste vara vänster.

Ser ni en kille med hundskit under fötterna, hoppandes i sidled för att slippa bli överkörd av cyklistera och taktjusterande med hoppsansteg för att marschera militäriskt i höjd med Pampas och Karlbergs slott, så är det nog mig ni ser! Har orange-grå ryggsäck också.

Tjohopp!

Iakttagelser på en Camping eller en annan bild av Böda Sand (för den som sett på TV)

När man campar måste man diska. Oftast för hand. För mig är det terapi. Diskning sker (om man inte har gigantisk husvagn och är folkskygg) i gemensamma utrymmen, s.k. servicehus. I servicehusen finns kök, disk, duschar, toa och andra suspekta utrymmen som bara septitankshusvagnsfolk förstår sig på (och har mod ...nog att gå in i).
Givetvis är dessa utrymmen knökfulla, på svenskt vis, med allehanda "Tänk på att", "Man får inte", "Det är förbjudet att", "Din mamma jobbar inte..." - Skyltar. Oftast också på Tyska, men då med en helt annan innebörd, konstigt nog.
Vissa utrymmen är bara för kvinnor (ansiktstvättrum), medan toa och dusch är gemensamt. Köken är också gemensamma och i jämställdhetens Sverige är det ju en självklarhet att finna både män och kvinnor diskandes eller matlagandes, men... Här finns en del kvar att hämta.

Vi (vår familj) har inte likadana overaller, men det finns det dom som har. På riktigt! Med tryck på! Trycket kan vara namnet på det "kvarter" som man i TV-programmet om just denna camping lockat fram och fått till en självklarhet för alla som ser det på TV. I verkligheten heter kvarteren 1, 2, 3, 4 och 5. Numera finns dock de som stolt bär träningsoveraller med helt andra namn, som t.ex. "slummen" och de exakta GPS-koordinaterna till platsen. Dessa personer kan man eventuellt tänkas stöta på i gemensamhetsutrymmena. Ibland har de en liten "vi äger" attityd, eftersom de har säsongsplats (abonnerat på samma plats hela säsongen och troligen år efter år). De är alltså lite "mer" än oss tillfälliga tältare.

Idag gick jag iväg för en stunds terapi. Diska alltså. Då slog det mig hur olika det kan bli när man gör det. Vilka andra som diskar och om man börjar prata med dom. Ibland står någon annan man där och diskar i sin ensamhet och då blir det lätt ett ganska enkelt, förhatligt och jargongbetonat samtal om vädret, "straffet att man måste diska, fast alla ser det som en frizon", att man egentligen borde haft nåt att dricka när man diskar (om man just inte har en öl med sig, då kan det bli ett "skål"), eller när man kom eller skall åka hem. I övrigt är en grupp män som diskar rätt okomplicerat.

Nu stod ag ensam i mitten vid en lång diskbänk med tre platser i förmiddags, och efter en kort stund hade jag två kvinnor, en på vardera sidan om mig.
Direkt uppstår andra situationer och man måste treva sig fram efter ett "hej", det självklara jargongspråket är oanvändbart och det blir olika resultat varje gång. Idag mest tyst.

Eftersom det för mig bara är ren terapi att diska, och inte ett nödvändigt ont, så tar jag tid på mig. Jag diskar noga och filosoferar och funderar. Kvinnan till höger om mig må haft bråttom denna regniga dag, men kroppsspråket var tydligt, "jag kan diska som ett proffs och gör ganska stora yviga rörelser för att markera detta". Hon hade direkt en hastighetstävling igång, och eftersom hennes mängd disk var i stil med min, så var nog villkoren rättvisa. Jag hade i min terapi, inget intresse av att tävla ikapp. Utan vevade på med diskborsten ett par extra varv i varje glas, trots att det bara varit vatten eller juice i. Så kom hon då långt före mig till slutklämmen på sin diskning och skulle torka allt, och här vet jag inte om hon missat att medföra diskhandduk eller om det som skedda var hennes rutin, men... Hon hade ju en disktrasa (läs Wettexduk). Den som hon torkat av, på och i diskbänken med och använt för att plocka upp gamla matrester ur slasken som hon spolat av sin disk. Den kom plötsligt till pass för att torka "rent" disken som hon just diskat.
Troligen hade jag helt fel i det mesta av mina antaganden. Hon tävlade inte med mig alls, det vara bara jag som inte förstod vad hon höll på med. Likaså det här med wettexduken, Jag kanske är felunderrättad om dennes syfte. Jag trodde att man bara använde den till torkning av ytor, typ spis, bord, diskbänk, kakel och så, inte disken i sig, men det heter ju faktiskt disktrasa...

Nåväl... Som den oinvigde kanske kan förstå, så händer det mycket spännande saker i mötet mellan människor, när man tussar ihop dem i gemensamma utrymmen för allt från mat och disk till sanitet och intimhygien. Bara det att tyskar kan pussas under det att dom borstar tänderna, där "hon" följer med "honom" in i det som är herrarnas tvättrum medan jag alltredan står därinne med bar överkropp, pösmagen okontrollerat hängande, eftersom jag är fullt upptagen med att hyvelraka mig på huvudet. Halvvägs in i deras löddrande borstande kommer de på den lysande iden att pussas?!

Dagarna är fulla av överraskningar och dagens andra diskpass, även denna mitt emellan två kvinnor var en god stundskonversation om vad för god mat man kunde tänka sig äta senare på dagen, samt... Hur gott det skall bli med nåt gott att dricka...